Från en möjlig skogvaktare

Jag har ju en del värkproblem som jag brukar gnälla om här ibland. Nu försöker jag ju att inte gnälla för mycket, dels vill jag inte att det ska vara en sådan blogg, dels är mina problem så obetydliga i förhållande till många andras. I det stora allmänna eländet som råder i världen är det så gott som ingenting.
 Nu tänkte jag i alla fall gnälla lite om det här med ögonen.
Det är musklerna i ena ögat som inte vill jobba och det medför att det emellanåt är svårt att fokusera blicken och till exempel läsa text. Det är som sagt ett mycket litet problem i förhållande till mycket annat. Det är i själva verket så litet att en av de två specialister jag träffat på det stora sjukhuset tyckte att jag inte borde ha så stora besvär med tanke på hur litet problemet var. Det var lite svårt att ta det beskedet som något positivt när jag nu, trots att jag inte borde, ändå hade de där besvären; känslan av att vara sjösjuk samtidigt som man har en kniv instucken strax ovanför vänster öga. Nu är det ju inte alltid så illa och det är som sagt ett litet problem.

Att jag ändå väljer att gnälla över detta lilla problem beror på att det är det enda av mina värkar som försätter mig i en identitetskris. De gånger jag lider av de här besvären, som jag inte borde ha, börjar jag fundera på vem jag är och vem jag skulle kunna bli.
    Varje gång blir jag lika förvånad över hur mycket i mitt liv som går ut på att kunna läsa text. Sedan förvånas jag över att jag förvånas. Jag har ju alltid varit en läsande och skrivande människa, en som läser och skriver. Och jag blir liksom lite handlingsförlamad när jag inte kan. Vad ska jag ta mig till om de här besvären blir permanenta?
   Kan man hantera det här med läsandet och skrivandet på annat sätt? Det finns ju ljudböcker och man kan ju skriva blogginlägg och blunda, förstås (Tror jag, i alla fall. Vi får väl se hur det här ser ut när jag öppnar ögonen). Och vad skulle jag ta mig till om jag inte läste och skrev?
Ja, vad?
   Min optiker uttryckte obetydligheten i mina problem något annorlunda än specialisten:
   "Förmodligen skulle du inte märka av det alls om du var dagisfröken eller skogvaktare."
Dagisfröken är uteslutet så det får väl bli skogsvaktare då. Finns det sådana fortfarande?
 

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Det var verkligen en konstig kommentar att säga. Skogvaktare tror jag inte ens att det finns längre. Jag har då aldrig stött på någon fast jag bor mitt i skogen. Klart att det är ett besvär när man skriver och läser så mycket som du. Inte för att jag vet vad du har för jobb men troligen läser du väl där också och glor på¨datorn. Nä det kan vara svårt ibland att få hjälp om man inte brutit ett ben eller något annat lättlagat

Populära inlägg