Från Botswana till Balbeque och tillbaka

Efter ljudboken Bokklubben vid livets slut ligger Extra bekvämt på Safariklubben av Alexander McCall Smith i min mp3-spelare. Det känns som en ganska bra övergång eftersom Will och hans mamma läste Damernas Detektivbyrå med stor behållning under hennes cellgiftsbehandling (i den förra boken). Förutom denna koppling är det en helt annan sorts bok. 
Det är den första Damernas detektivbyrå bok jag läser/lyssnar på. Tidigare har jag bara läst ett par böcker i serien om Filosofiska söndagsklubben. Den serien handlar om en förmögen kvinna i begynnande medelålder som arbetar som redaktör för en filosofisk tidskrift och hade jag inte sett en bild på Alexander McCall Smith längst bak i de här böckerna, en bild där han ser ut som urtypen av en brittisk akademiker i övre medelåldern, hade jag varit beredd att satsa pengar på att de var skrivna av en kvinna. Det är helt enkelt inte den typen av böcker som skrivs av en man, definitivt inte av en vit medelålders man. Kommen så här långt i Extra bekvämt på Safariklubben är min uppfattning att det här också är en bok som omöjligt kan ha skrivits av en man. Ändå har den det. Vilket jag tycker är oerhört intressant och gör mig nyfiken på den här vite, medelålders mannen.
   I så väl böckerna om Filosofiska söndagsklubben som i dem om Damernas detektivbyrå är det ett "mysterium" eller ett "fall" som ska lösas. I andra böcker av det här slaget är det det här mysteriet som är huvudgrejen, sedan fylls det hela ut med personliga relationer och lite vardagliga händelser och miljöer för att göra en trovärdig (och uthärdligt) historia av det. McCall Smith har liksom vänt upp och ned på det här. Överst i bygget ligger de personliga relationerna och de filosofiska funderingarna kring livet och under det hela, som en orm dold i gräset, slingrar sig det där mysteriet eller fallet och visst undrar man hur det ska gå, men det är det andra som är det verkligt intressanta. 

I pappersform läser jag serieböckerna som Stéphane Heuet gjort utifrån Marcel Prousts På spaning efter en tid som flytt. Trots att jag bara läst de två första delarna av På spaning... är jag totalt besatt av Proust så därför kastade jag mig naturligtvis över de här. De tecknade böckerna är väldigt vackra och de lyckas nog att fånga humorn i originalböckerna men det där andra, det som får mig att älska Proust; de livsbejakande meningarna som ringlar sig i långa rader och ägnar sig i oändlighet åt vad vi andra inbillar oss är obetydliga detaljer, för detta får man vända sig till originalet.