Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Den senaste boken jag läst i genren böcker om böcker och läsande är Guernseys litteratur- och potatiskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer.
Jag hittade den när jag skulle hämta en annan bok som jag beställt på biblioteket. I hyllan ovanför min bok stod den: en trevlig grön bok med titeln i snirklig skrivstil. Det tilltalade mig, och så handlade den tydligen om ett litteratursällskap också. Och vad var förresten en potatisskalspaj? Det lät ju lagom gott. Jag var bara tvungen att ha den där boken men nu stod den ju där och väntade på någon annan som hade beställt den och jag är en väluppfostrad flicka så jag skulle aldrig drömma om att sno den. Jag nöjde mig således med att gå hem och reservera boken och nu är den äntligen min, åtminstone för en månad framöver.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap utspelar sig 1946. Författarinnan Juliet Ashton, som funderar på ett nytt bokuppslag efter framgången med sina krigskrönikor, får en dag ett brev från en man på Guernsey som hittat hennes adress i en bok han köpt i andra hand. Han undrar om hon känner till fler böcker av samme författare, Charles Lamb. Det är början på en brokig brevväxling mellan författarinnan och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, som resulterar i att hon bestämmer sig för att resa dit. Ett beslut som förändrar hela hennes liv. Naturligtvis, höll jag på att skriva.
Jag hittade den när jag skulle hämta en annan bok som jag beställt på biblioteket. I hyllan ovanför min bok stod den: en trevlig grön bok med titeln i snirklig skrivstil. Det tilltalade mig, och så handlade den tydligen om ett litteratursällskap också. Och vad var förresten en potatisskalspaj? Det lät ju lagom gott. Jag var bara tvungen att ha den där boken men nu stod den ju där och väntade på någon annan som hade beställt den och jag är en väluppfostrad flicka så jag skulle aldrig drömma om att sno den. Jag nöjde mig således med att gå hem och reservera boken och nu är den äntligen min, åtminstone för en månad framöver.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap utspelar sig 1946. Författarinnan Juliet Ashton, som funderar på ett nytt bokuppslag efter framgången med sina krigskrönikor, får en dag ett brev från en man på Guernsey som hittat hennes adress i en bok han köpt i andra hand. Han undrar om hon känner till fler böcker av samme författare, Charles Lamb. Det är början på en brokig brevväxling mellan författarinnan och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, som resulterar i att hon bestämmer sig för att resa dit. Ett beslut som förändrar hela hennes liv. Naturligtvis, höll jag på att skriva.
I Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap ryms både sorg och glädje, så som det gör i de allra bästa böckerna. Andra Världskriget ligger fortfarande som en mörk skugga över ön men här ryms också flera dråpliga historier, som till exempel den om hur Guernseys litteratur- och potatisskalpajssälskap bildades. På det stora hela går nog boken att peta in i feelgood-genren, om man nu nödvändigt måste ha en genre.
Jag blev lite förvånad när jag upptäckte att Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap var något så otidsenligt som en brevroman. Nu har jag inte läst så många brevromaner och trodde till en början att detta grepp skulle skapa en känsla av att bara få tillgång till fragment av en historia, vilket i och för sig kunde vara intressant. Nu blev det precis tvärtom. Eftersom det är flera olika personer som skriver brev får läsaren istället historien berättat från flera olika vinklar och med flera olika röster, vilket är mycket effektivt. Men visst får man läsa en del mellan raderna också.
Nästa bok som ligger och väntar är Lyckliga människor läser och dricker kaffe Agnes Martin-Lugand
Jag blev lite förvånad när jag upptäckte att Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap var något så otidsenligt som en brevroman. Nu har jag inte läst så många brevromaner och trodde till en början att detta grepp skulle skapa en känsla av att bara få tillgång till fragment av en historia, vilket i och för sig kunde vara intressant. Nu blev det precis tvärtom. Eftersom det är flera olika personer som skriver brev får läsaren istället historien berättat från flera olika vinklar och med flera olika röster, vilket är mycket effektivt. Men visst får man läsa en del mellan raderna också.
Nästa bok som ligger och väntar är Lyckliga människor läser och dricker kaffe Agnes Martin-Lugand
Kommentarer