Dagen tar sin början

På campingen 

Kapitel 11 i vilket camparna ägnar sig åt diverse morgonbestyr och Claudille träffar en Bauer-prinsessa som vill göra rätt för andra. 

Medan WCT-mannen sjunger Ulla Billquist i duschen och den rödilskna damen förskräckt slänger ner tandborste, tvålar och krämer huller om buller i sin blommiga necessär och skyndar ut, njuter de båda holländskorna i varsin badenbaden utanför sitt rosa tält. På ett uppfällt bord framför dem smälter resterna av frukosten i solen. Båda rycker till och slår upp ögonen när de hör ljudet av en husvagsndörr som slits upp och slås  igen.
"Om vi skulle ta en cykeltur till den där lilla byn vi åkte förbi på vägen hit!" säger den ena och klappar den andra på armen. Den andra ler.
"Ja, det kan vi göra."
Sedan sluter de ögonen och vänder ansiktena mot solen igen. Snart hörs ett stilla susande från den ena.

I hörnan invid bäcken virar den rödbrusige silvertejp runt sina blompinnar och tyskarna rullar just ut sin EU-moppe på grusgången, ler tandblekningsvitt om den rödbrusige och vinkar.
"Morgen!"
"Frffrf!"
Sedan fräser de iväg.

Claudille sitter utanför restaurangen och ser dem fara medan hon placerar dagens tredje cigarill mellan läpparna. Med nästa utstuderat långsamma rörelser tänder hon den och drar njutningsfullt in röken.  Det är det där allra första blosset som är bäst, känslan av att allt börjar ordna upp sig.
  När hon tittar upp igen står en vit gestalt framför henne, en flicka vit och tunn som en John Bauer-prinsessa.
  Claudille är inte typen som tror på spöken. Hon tror på det hon ser, och nu ser hon framför sig en varelse tunn och vit som rök, som hade hon ringlat fram ur hennes egen cigarill.
  "Jag tänkte att jag skulle höra om det var något jag skulle betala." viskar Bauer-prinsessan.
  "Betala?" Claudilles rökfyllda röst låter som ett grovt sandpapper i jämförelse.
  "Ja, vi var ju här med akvarellkursen härom kvällen. Och... ja det gick ju lite vilt till. Så jag tänkte att jag kanske...vi.. var skyldiga något."
  Claudille vifftar med handen.
   "Det var ju hundjävelns fel att glasen gick sönder!"
   "Ja, fast sen började de ju halsa ur flaskorna och jag tappade faktiskt räkningen, och ja, det var ju jag som var ansvarig. Jag var ju läraren."
Claudille kisar mot den lätt darrande gestalten framför sig.
  "Vill du ha en?"
  Bauer-prinsessan stirrar på den framsträckta cigarillen som bleve hon erbjuden gift, och det blir hon ju också.
   "Jaa... kanske det. Ja. Ja, tack."