En överdimensionerad fjärilspuppa i blått

På campingen kapitel 10

i vilket WCT-mannen har en nära döden upplevelse

När WCT-mannen vaknar morgonen därpå ligger han insnärjd i sovsäcken. För varje andetag fastnar en bit av tyget i munnen och vill kväva honom. 

   Han fäktar och slår och snurrar runt i sovsäcken för att få luft men det verkar som om hålet för huvudet har försvunnit. 

  "Kan verkligen ett hål försvinna?" tänker han medan han kämpar med säcken och paniken. "Ett hål är ju ingenting. Egentligen." 

  Sedan ramlar han av luftmadrassen och rullar iväg mot tältöppningen som en överdimensionerad fjärilspuppa i blått.

   Nu tappar han han helt besinningen och sparkar vilt för att riva sönder sovsäcken. Det enda reslutatet är att han sparkar omkull spritköket. Han måste försöka lugna ner sig och tänka klart om han ska klara av det här. 

   Den enda förklaringen måste vara att han ligger upp och ned i säcken: huvudet nere i fotändan och fötterna ut genom öppningen som är avsedd för huvudet. Nu kan han känna att det är svalare om fötterna, i sovsäcken är det omkring 67,2 grader bedömer han, och att han kan vifta med dem relativt obehindrat. Han måste helt enkelt backa ut ur sovsäcken. 

  Det är inte så enkelt eftersom både t-shirten och kalsongerna är genomblöta av svett och klibbar fast i det blå sovsäckstyget. Han minns nu att han drömt under natten, en dröm där han kröp i en mycket trång tunnel under en vulkan. Det måste ha varit då han kröp ner i sovsäcken tänker han, slår ut ett packet mackaroner och lyckas stånkande slita av sig sovsäcken. Nu måste han ha luft! Fortfarande med sovsäcken i ena handen rusar han ut ur tältet, ut i luften där han drar ner så mycket av den i lungorna han kan, som om det är det första andetaget han fått sedan kvällen innan. 

   "Mrfg!" hälsar den rödbrusige som just passerar på väg tillbaka till sin husvagn från tvättrummen, och blänger på WCT-mannen som står där och flåsar och ser ut som om han hällt en balja vatten över sig. 

  "Den där karln" tänker den rödbrusige ovanligt tydligt och klart. Sådana är hans tankar vanligen: klara och korta. Det är när de ska ut ur munnen på honom som det händer något, de flesta bokstäverna faller bort och meningen trycks ihop till ett väsande eller en morrning. 

  "Den där karln" säger WCT-mannen högt för sig själv när den rödbrusige passerat och försvunnit in i sin vagn. Sådan är hans natur, allt han tänker kommer ut ur munnen, oavkortat och utan att tryckas ihop det minsta. Så har det alltid varit och han har lärt sig att det ibland kan vara ett problem. Därför brukar han vänta med att tänka tills den han tänker något om har kommit utom hörhåll. 

   Nu sträcker han in sin hand innanför tältduken och greppar sin blå necessär och en handduk och stövlar iväg till tvättrummen. 

   Därinne står den ilsket rödhåriga i ett grönblommigt nattlinne och borstar sina tänder. Hon tvärstannar mitt i ett borsttag och stirrar på WCT-mannen och hans kalsonger, sluter ögonen och börjar mumla något som liknar böner. 

  "Spritt språngande!" tänker WCT-mannen så högt han kan och beger sig in i en av duscharna.

Tidigare kapitel om campingen kan man läsa här.