Hos Polskan

Mitt favoritcafé i Palma är Polskans café i vårt kvarter. Här sitter jag ofta och skriver och dricker cafe con leche.  Det heter inte Polskans café men vi kallar det så eftersom det, när vi först kom hit, drevs av en polska i 55-60 års åldern. Numera drivs det av tre polskor i nämna ålder. En av dem ler när man beställer något.
 
Polskans café är fem bord på trottoaren i ett gathörn och här finns en trevlig blandning med övervägande kaffedrickande lokala stamgäster och enstaka öldrickande turister. Själv räknar jag mig naturligtvis till de lokala stamgästerna. Det är jag och den sprättiga Fabio-liknande mannen i vit kostym, som ser ut att äga hela kvarteret, det är den värdige skrothandlaren, och den magra kvinnan som brukar ta sig en lur efter maten, det är en sjörövarliknande, kortväxt karl, det är kvinnan som bor i utrymmet vid bankomaten och en man som vi tror limmar lite på den första Polskan. Han är alltid där och han har alltid ett djur med sig:  katter eller illrar, nu senast var det en labrador.

Förra gången jag var där hade en skylt på fem språk kommit upp i fönstret. Där stod det att man skulle gå in och beställa innan man satte sig. Det har jag räknat ut för flera år sedan. En gång såg jag en man sitta vid ett av borden i åtminstone 20 minuter innan någon av polskorna kom ut för att ta upp hans beställning. Det handlar ju inte direkt om att det är ett fasligt sjå för dem att hålla reda på om det sitter folk vid något av deras fem bord, snarare att de inte vill avbryta mitt i den polska tv-såpan som ständigt snurrar på en storbilds-TV därinne bara för att gå ut och titta om där sitter någon och vill beställa kaffe. Skulle jag tro.
   Fördelen med detta är att man kan sitta med sin kaffe i ett par timmar utan någon kommer och tycker att man ska beställa mera. Nu brukar jag även beställa något från den polska matsedeln när jag är där. Jag tänker att det ska göra polskorna glada. Har det gjort dem glada är det inte något som jag har märkt något av. Jag brukar beställa polska piroger, det är ett slags överkokta ravioli i olika smaker. Inte för att jag har märkt något av de olika smakerna heller, det smakar helt enkelt inte så mycket alls. Men om man äter en sådan här tallrik som sen lunch behöver man inte äta mer den dagen, så det är åtminstone ekonomiskt försvarbart.


Kommentarer

skogsnuvan sa…
Ekonomiskt försvarbart och troligen väldigt mättande. Känns mysigt att sitta ute och äta det har man inte kunnat göra här på hela sommaren

Populära inlägg