Skridskoskär

-flera vita ytor

Den första sidan i en anteckningsbok borde beträdas med något som liknar säkra skridskoskär över hittills obeträdd blankis. Det ska riktigt gå att höra det där hessvischande ljudet:
Ratsch, ratsch
när man läser.
Och det man ser är två målmedvetna streck, som pekar framåt i det där rena, obesudlade vita.
Och det man ser är att över dessa sidor skrinnar någon fram som skriver för att andas.
Och andedräkten är klar och gnistrande som iskristaller i vintersolen.

Först på sidan två får snedskären komma, och plötsligt är där märken av ett fall, blaffor i det vita som inte går att tyda.Vad ska det här föreställa: ett ben? en fäktande arm? Ingen synbar riktning, ett förtvivlat famlande. Men det är först på sidan två. På sidan två börjar det verkliga livet.