Om natten

På campingen

Kapitel 43 i vilket det är natt men inte särskilt många campare sover

Det är natt på campingen. Våra campare var trötta efter vaknatten under ovädret och gick och lade sig tidigt. Men det är inte alla som sover.

Rosie sover på ett berg av sammetskuddar i sin stökiga husvagn. Torsten Sandström ligger klarvaken med vidöppna ögon i sin blå WCT-overall, på ett annat berg av kuddar som lutar betänkligt, och undrar hur det är möjligt för en människa att snarka så. Han undrar om det hörs ned till campingrestaurangen. Eller till holländskornas tält åtminstone. Kanske ska han fråga dem i morgon. Kanske. Men de har tittat så surt på honom sedan igår. Kanske hade han sagt det där högt, det där om adamsäpplet, han visste inte riktigt.

Nej, Rosies snarkande hörs inte ner till holländskornas tält. Och Torsten Sandström hör inte hur de ömsom fnittrar ömsom gapskrattar. Men det är klar han har svårt att höra något annat än Rosie.
Den rödbrusiga snarkar också i sin husvagn och bredvid honom ligger Monika vaken. De har varit gifta i 25 år och hon har slutat undra hur det är möjligt för en människa att snarka så, uppenbarligen är det möjligt, och hon har slutat ligga vaken på grund av det. Att hon ändå ligger vaken med vidöppna ögon är för att hon inbillar sig att om hon spärrar upp ögonen ordentligt kan hon genom snarkningarna höra vad det är Gert och Gertrud grälar så våldsamt om inne i sin husvagn.

Nere på parkeringen går en enorm leonberger och nosar i gräset intill en sunkig Land Rover. Det var Claudille som till slut hade bestämt att de skulle öppna bakdörren på bilen och släppa ut hunden. Den behövde mat och vatten.
 "Jag kan inte stå och titta på när någon har lämnat sin hund på det här viset.Jag är ju hundägare själv."
Den egna hunden hade hon fått stänga in på campingkontoret för att han inte skulle kasta sig i strupen på den gigantiska hunden som godmodigt lunsade ur bilen och slafsdrack vattnet som Claudille ställt fram.

Nu ligger Claudille och sover upp i den lilla lägenheten ovanpå campingen tillsammans med Bauer-prinsessan. Nere i den nedsläckta restaurangen sitter hennes son och stirrar ut över parkeringen och Land Rovern.
Någon borde hålla vakt för att se vad som händer med den där bilen, hade Claudille sagt innan hon gick och la sig.
 "Du kan ta första vakten." hade hon sagt till sin son
"Vakten?"
"Ja, jag kommer och avlöser dig vid tre."
"Men tänk om de är beväpnade. Vad ska jag göra då?
"Beväpnade?"
"Ja, tror du inte att de där har något med den där pistolen att göra?"
"Nej, det är inte de." sa Claudille bestämt och klampade upp för trappan.
Som om hon visste något om den saken

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

På campingen är min practise för året.Vad det innebär kan man läsa om här.
Föregående avsnitt kan man läsa här