Att avsluta ett projekt

Den vid det här laget sägenomsusade Bourgogneboken är nästan färdig att skicka till (slakt, höll jag på att skriva) tryck. Det som återstår är en sammanfattande baksidestext över bokens innehåll och en text om dess författare. Båda känns som det svåraste med hela boken.
   Jag vet inte riktigt vad som är värst, att jag har så svårt att beskriva en text som jag hållit på med i evigheter eller att jag har så svårt att beskriva mig själv som jag levt med i snart 45 år. Det är tur att jag inte jobbar med marknadsföring.

Annat som inte passar för marknadsföring är de där funderingarna som finns ända in i det sista. Varför har jag hållit på med det här så länge? Varför är vissa partier inte bättre när jag nu har hållit på så länge? Det är för att jag hållit på så länge som det inte är bättre än så här. Vissa partier är inte så tokiga men jag borde ha skrivit något annat under den här tiden. Något...bättre.

Allt jag är säker på är att nu är texten klar, sådan den är, och tryckas ska det, sådant det är. Det är viktigt att avsluta. Det är om jag inte avslutar det som det verkligen är meningslöst, allt arbete.

Och inte är det något annat än det här jag skulle ha skrivit heller. Det är precis det här. Det är det som kommer till en som är det rätta. Hade jag inte skrivit det här skulle inte det jag kommer att skriva nu se ut som det kommer att se ut. Sådant det nu kommer att vara.
  Allt tar den tid det är ämnat att ta. Allt blir det det är ämnat att bli.