Tornet och trummorna. Del 8

 Näst sista avsnittet av sommarföljetongen

Tidigare avsnitt 

Senare på kvällen var det dansträning. Repetitioner för säsongsfesten och som vanligt gjorde trummorna honom rusig och vild.  Han lät dem fylla sig fullständigt, ända tills han kände dem trycka och dunka mot kraniet.  Han stampade och stampade och stampade med sina bara fötter mot det gröna gymnastikgolvet i salen de använde som träningslokal. Han stampade tills han kände vansinnet brinna i ådrorna på honom och han log mot sina danskamrater som stampade lika lyckliga bredvid honom. Med dem kände han sig aldrig osäker eller blottad på samma sätt som han gjorde inför Elena. Han ville hålla fast den där känslan av trygghet.

   Efter repetitionen gick han hem och sov som en sten hela natten utan att drömma någonting alls. 

När han vaknade undvek han bestämt att tänka på någonting. Han tänkte inte när han svängde ut på Ramblan och gick ned mot hamnen och tornet, han tänkte inte på någonting när han tog sig över gatan i rondellen där han hade tänkt knuffa ut Elena och han tänkte inte på någonting när han gick in i det vackra tornet som varit hans arbetsplats i tjugo år.  Han tänkte inte på någonting när han gick fram mot sina arbetskamrater, Carla, Sia och Elena som stod framme vid kassan i souvenirbutiken. De brukade alltid samlas där en stund innan det var dags att öppna och släppa in dagens första sändning turister.

    Utan att tänka på någonting tog han språnget.