Tornet och trummorna Del 3

Del 1    Del 2

När det var dags för rast blev han avlöst av Elena.                                                                                     

I fikarummet satt han på sin vanliga plats när han drack sitt kaffe och åt sin tonfisksmörgås.  Han hade suttit på samma ställe och ätit samma sak i alla sina 20 år i tornet. Lite längre bort vid samma bord satt Carla och Sia och pratade om Sias lilla dotter som varit sjuk igen. Den här gången hade det varit krupp.  Carla hade blivit som en annan människa sedan Sia fått barn.  Egentligen hade det börjat redan när Sia berättat att hon var gravid. Från den dagen hade nytt liv kommit in inte bara i Sia utan även i Carla.  Hon pratade mer och högre och formligen dränkte Sia med sina enorma kunskaper om barn. Det fanns inte en egenhet som Sia upplevde i sitt havandeskap som inte Carla också hade upplevt under några av sina sex graviditeter. Floder av praktiska råd och märkliga huskurer lät hon omströmma Sia som tacksamt, föreföll det i alla fall, tog emot dem.  Nu gällde det alltså krupp. ”Du ska ge henne söt saft!” Carla lutade sig över bordet och spände ögonen i Sia.  ”Gärna kall och du kan sockra lite i den så att den blir extra söt.”  Carla viftade med ett finger framför ansiktet på  Sia.                                                              Eduardo tyckte att det verkade vansinnigt men han kommenterade det inte.  Det brukade han inte göra.                                                                                                                                                                    ”Ja, har man fött sex barn så vet man”, Carla lutade sig tillbaka på stolen och lade armarna i kors över bröstet. Det lät som om ryggstödet knäcktes men Carla satt kvar. Hon avslutade alla sina anföranden med den där frasen.  Tidigare hade hon alltid gnällt över att ingen av de där sex barnen någonsin hörde av sig, men det pratade hon aldrig om nu längre.                                                                         Han lämnade dem åt sina kruppdiskussioner och återvände till sitt eget gnag. Kanske skulle Carla ha en huskur mot det också om han frågade. Han fnös inom sig. Han var så oändligt trött på sina arbetskamrater.  


Kommentarer

Populära inlägg