I februari stod levandet still

 Ansikte mot ansikte

I februari stod levandet still.

Fåglarna flög inte gärna och själen

skavde mot landskapet så som en båt

skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid

Träden stod vända med ryggen hitåt.

Snödjupet mättes av döda strån.

Fotspåren åldrades ute på skaren.

Under en presenning tynade språket

En dag kom någonting fram till fönstret.

Arbetet stannade av, jag såg upp.

Färgerna brann. Allt vände sig om.

Marken och jag tog ett språng mot varann.

/Tomas Tranströmer

"I februari stod levandet still." Ja, det ska gudarna veta. 

Det är som i Tranströmers dikt: levandet står still och själen skaver mot bryggan, rycker irriterat i sin förtöjning. Under en presenning tynar språket. Men det är inget att göra, det är bara att ligga där man ligger, och skava. 

Vara och vänta.

Ibland befinner man sig på sådana platser där det enda sättet att ta sig ur dem är just det: vara och vänta. 

 

En dag kommer någonting fram till fönstret.