Dagsregn

"Har du tittat i appen vad det ska bli för väder? undrar P

Jag tänker att det är konstigt hur människan, naturens klokaste djur, ägnar så mycket av sin vishet åt att komma på sätt att slippa använda hjärna. En gång i tiden kunde vi spana mot höjden och vädra i vinden och konstatera att det kommer att snöa om fem dygn. Nu glor vi ner i en mobiltelefon efter svaren på alla frågor, allt från livet efter döden till kakrecept, men hittills har de där väderapparna oftare haft fel än rätt. Jag tänker att hade vi haft de här apparna på den tiden vi bodde i grottorna och var beroende av vår förmåga att förutspå väder för överlevnadens skull hade vi snart dött ut som art. Och kanske hade det varit lika bra. 

Men inte jag! Jag dunkar näven i diskbänken. Jag tänker inte frivilligt låta mig stympas och förminskas. Inte för egen hand koppla ner hjärnas funktioner. 

Inga appar här istället drar jag upp persiennerna och spanar ut genom fönstret. Jag ser en jämngrå himmel och regn som smattrar mot altanplattorna och faktiskt, urdjuret vaknar innan mig. Gammal nedärvd kunskap från anfäderna börjar röra sig i mina atrofierade hjärnvindlingar och jag ropar till P:

"Vi kan nog räkna med dagsregn."