Djur eller människa?

Jag har en snobbig inställning till det här med livets mening. Det är inte bara det att jag tycker att man kan prova att läsa en bok som inte ligger på topplistorna ibland, jag kräver för mycket av själva livet. Man ska sänka sina förväntningar, så blir man lyckligare. Sa Henriks Schyffert, i något sammanhang, någon gång. Eller något som liknade det. För jag inte bara kräver för mycket av livet, jag är dessutom dålig på att komma ihåg citat och var jag har sett citatet ifråga. 

Till exempel minns jag inte exakt hur det här citatet jag tänker citera går. "Om människan bara ägnar sig åt att skaffa mat för dagen och tak över huvudet är hon inget annat än ett djur."  (Ungefär.) Jag förstod när jag läste det att det inte var särskilt bra att bara vara ett djur. Det var i en teaterfoajé, så jag antar att det menades att man måste lägga till lite kultur till det här med maten och taket, för att gå från djur till människa. 

jag minns att jag till viss del höll med om det när jag läste det. Det behövs liksom något utöver det där dagliga harvandet för att det ska vara någon mening. Och det är ju ett snobbig inställning. Har man inte mat för dagen och tak över huvudet dör man ju och är varken djur eller människa. Det är saker som helt enkelt måste klaras av först. För många tar det här med att skaffa mat för dagen och tak över huvudet så mycket tid och kraft att det är svårt att hinna med kulturen (eller motsvarande), eller att ha råd med en teaterbiljett när maten är betald. De har inte så stort val. Gör det dem till djur?

Snobbig heller ej så kunde jag inte låta blir att känna mig lite bitter och grinig igår när det enda jag fick gjort efter jobbet (där jag tjänat ihop till min mat och mitt tak) var att rengöra ugnen. Ingenting blev läst, inget skrivet. Inga djupare tankar tänkta. "Så gick en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter." Grinig och i-landsbitter var jag igår. Och inget annat än ett djur. Ett djur som rengjorde ugnen.