Och nej, jag kände inte heller till årets nobelpristagare förut...

Jag fattar inte varför just Nobelpriset i litteratur måste ges till någon som alla känner till. Varför folk är så upprörda när det är en, för dem, och för de flesta, okänd författare som får priset. Det är ju ingen (vad jag vet) som ryar över att de aldrig hört talas om årets pristagare i fysik. Tänk om Nobelförsamligen på Karolinska institutet förväntades ge priset i medicin till någon som alla kände till. Vem skulle få priset då? TV-doktorn?

Jag gjorde misstaget att läsa reaktioner på tillkännagivandet av årets pristagare i sociala medier och känner mig lite trött på att folk fortfarande tjatar om att Astrid Lindgren borde få priset. Och då älskar jag ändå Astrid Lindgren. 

Så är det då de som är upprörda över att de inte hört talas om Abdulrazak Gurnah, de som påstår att det här är snobblitteratur som bara Svenska Akademin känner till och förstår sig på och därmed borde det inte pratas om den. Varför kan inte någon instans få lyfta fram och prisa sådant som inte alla redan känner till. Visa att det finns andra världar än den just vi har direkt framför ögonen. För ett år sedan visste jag inte vem Louise Glück var, nu är jag glad att jag vet det. 

Och det där med snobblitteratur. Jag tror att det är nyttigt att läsa någonting som är en bit över ens horisont ibland, eller göra någonting som man inte riktig kan göra någon gång. Det är så vi växer och utvecklas. Och det är viktig, vi ägnar ju så mycket av vår vishet åt att slippa använda hjärnan, som jag konstaterade i förra inlägget. Om vi inte passar oss har vi avvecklat hjärnan helt och hållet.