Och plötsligt är det november

Åtminstone nästan. Tiden bara rusar iväg. Jag hinner ingenting. Knappt skriva en snabb dikt om stress.

Mitt hjärta rusade ifrån mig

redan tidigt i morse

och jag rusade efter

Hela dagen har jag sprungit

för att hinna i kapp

Ända tills jag slog min panna

i väggen mellan detta dygn

och nästa

Men mitt hjärta hade på något sätt

redan tagit sig igenom

eldklotter