Expedition: Det okända inre

 Det finns en teori om personligheten, där den delas in i fyra delar. 

Den första delen är det bara jag själv känner till om mig själv, men ingen annan vet något om. 

Den andra delen är vad både jag och de jag möter/känner/umgås med känner till om mig.

Den tredje delen är vad bara de jag möter/känner/umgås med känner till, men som jag inte själv vet något om. 

Den tredje delen är ju en ganska spännande del, en del jag känner att jag borde forska lite mera i men jag vet inte om jag törs. 

Den fjärde delen är kanske ändå den mest spännande. Det är den del av min personlighet som varken jag eller dem jag möter/känner/umgås med vet något om.

En så kallad vit fläck på kartan. 

I ingen av de för mig kända delarna av min person finns namnet på upphovspersonen till den här teorin men jag gillar den och den fjärde delens mysterium.

Vi är så oerhört mycket mer än vad vi tror och vi utnyttjar bara en bråkdel av vår fulla potential. Och hur ska vi komma åt den?

Kanske är skrivandet ett sätt att nosa lite på den där för alla okända delen av mig själv. För inte hade jag en aning om att jag hade den historia som är min pågående bok, alla de vindlingar och vändningar den tar och alla de personer som plötsligt dyker upp i den och allt vad de tar sig för, inom mig, innan jag började skriva.