-

På kafét där jag brukar sitta och skriva talar man om vilken kanal som har längst reklampauser, trean eller fyran. Det verkar som om man har klockat dem, pauserna. 

Man talar om det som i medierna benämns som den största masskjutningen i Sveriges historia och som har ägt rum 2-3 kilometer härifrån. Någon känner någon som känner någon som var där. 

"Gå inte ut!" ropar min mamma i telefon dagen efter dådet, när jag säger att jag ska gå till apoteket och hämta hennes medicin. 

Jag går ut ändå. Man måste ju fortsätta leva. Vi som kan, måste fortsätta leva. 

Det är tyst och tomt på gatorna. 

Men på mitt kafé spekulerar snillena, som vanligt om än i nya ämnen. 

Allt måste fortsätta som vanligt. 

Allt måste omgående förändras. 

Fyran vinner reklampaustävlingen, by the way. Eller förlorar det beror på hur man ser det. 



Kommentarer

skogsnuvan sa…
Så du var så nära eländet. Ja vad ska man säga. Nu försöker jag glädja mig åt att solen kommit tillbaka, att det är ljusare på kvällarna och jag har sällskap av goda vänner mest hela veckan nu när det är fint väder och vi kan vara ute på sjön. Sakta sakta börjar solen värma och det går att vara ute utan att lida pin och frysa som sjutton

Populära inlägg