Surkärringen på en stor röd scooter

Om man låter sig uppröras över småsaker är man också en liten människa. Brukar jag tänka när jag för 50:de gången går åt sidan eller upp i en snövall för att släppa fram tre personer som envisas med att gå i bredd på en för smal gångbana, som om jag är fullständigt osynlig. Om man irriterar sig på sådana där småsaker förvandlas man snart till en bitter gammal surkärring. Jag fyller ju 50 i år och får passa mig, jag är i en känslig ålder. 

Man kan inte irritera sig på till exempel elsparkcyklar på ett sådant sätt som jag gör, utan att förvandlas till en BGS (bitter gammal surkärring). Det är inte så mycket det att jag med största sannolikhet kommer att bli dödad eller invalidiserad av en sådan där mackapär, eftersom de tydligen får framföras i högsta hastighet precis varsomhelst utan att följa några gällande trafikregler eller allmän hänsyn. Det är det här att man tydligen bara kan lämna dem precis när man tröttnar på dem. Släppa dem direkt och bara gå. Helst mitt framför garagenedfarter, mitt på gångbanan, eller framför soprumsdörren, där de är som mest i vägen för andra människor. 

I onsdags mötte jag en sådan där vettvilling som svängde in på sin sparkcykel ett par meter framför mig på gångbanan och bara släppte den där. Istället för att väja för tre person i bredd fick jag runda den där jla manicken istället. Han som kom farande på den såg förstås inte att jag kom gående där, och att den skulle vara i vägen för mig. Jag var ju trots allt knappt två meter bort. 

Kanske är det här att jag irriterar mig så orimligt på sådant här ett tecken på att jag redan är en bitter gammal surkärring. Det är nog inte en varningsflagg, förmodligen är det ett akut symtom. 

Jag ville ändå se det som ett gott tecken att jag inte grep den där spolingen i armen och brast ut : "Hördudu, min unge man, tycker du verkligen att det där är en bra parkering." Jag ville se det som att jag inte sjunkit så lågt på surkärringsskalan i alla fall (eller stigit). Men kanske är det bara ett tecken på att jag är för feg. Jag väjer ju fortfarande för de där elsparkcyklarna som ligger i driver för mina fötter på gångbanorna, istället för att sparka på dem så att de far så långt långt vägen räcker. 

Men jag tänker mycket på det.