Käre gode gud vart ska jag?
Har via Skatans bloggroll hittat Lolls vackra, välskrivna blogg MMMM. (Och det ska finnas en länk till den om man klickar på "Loll" och en länk till Skatan om man klickar på "Skatan", även om den av någon anledning inte blir röd förrän man pekar på den, trots att jag har "beställt" att den ska vara det.) För ett par dagar sedan hade hon, Loll, ett inlägg där hon berättar om en tavla med den brodderade texten:
Käre gode gud vart ska jag?
Inlägget funderar kring riktning, om att medvetet söka en riktning eller låta den vara slumpmässig. Ja, ni kan gott läsa inlägget själva.
Käre gode gud vart ska jag? känns som en central fråga i mitt liv för tillfället. Att vara arbetslös innebär ju att man har alla möjligheter. Man kan välja precis vilken riktning man vill att livet ska ta. Det kan man väl visserligen alltid men att vara arbetslös innebär att man befinner sig på en punkt som man ovillkorligen måste förflytta sig ifrån. Man kan inte vara arbetslös jämt. Har man ett fast jobb är man i en av samhället accepterad situation, det är inte konstigt om man jobbar kvar på samma ställe resten av livet, även om man vantrivs. Man behöver inte fundera. Visst kan man vara arbetslös länge och slussas omkring i olika arbetsmarknadsåtgärder men det handlar ju hela tiden om åtgärder som syftar till att man ska ta sig ur den situation man befinner sig i. (Jag räknar inte dem som av ekonomiska skäl inte behöver arbeta och därför inte gör detta till de "arbetslösa". De är ju "fria". Eller?)
Så, eftersom jag nu ändå befinner på en punkt som jag måste lämna och ge mig i väg i någon riktning, funderar jag mer än vanligt över just riktningen; själva livsriktningen. Man kan ju inte helt och fullt bestämma vad som ska ske men man kan bestämma om man ska göra något för att påverka det som ska hända, eller bara låta det hända. Man kan bestämma vad man ska göra. Så jag tänker: Finns det andra vägar? Andra alternativ? Vad vill jag? Hur gör man?
Käre gode gud vart ska jag?
Käre gode gud vart ska jag?
Inlägget funderar kring riktning, om att medvetet söka en riktning eller låta den vara slumpmässig. Ja, ni kan gott läsa inlägget själva.
Käre gode gud vart ska jag? känns som en central fråga i mitt liv för tillfället. Att vara arbetslös innebär ju att man har alla möjligheter. Man kan välja precis vilken riktning man vill att livet ska ta. Det kan man väl visserligen alltid men att vara arbetslös innebär att man befinner sig på en punkt som man ovillkorligen måste förflytta sig ifrån. Man kan inte vara arbetslös jämt. Har man ett fast jobb är man i en av samhället accepterad situation, det är inte konstigt om man jobbar kvar på samma ställe resten av livet, även om man vantrivs. Man behöver inte fundera. Visst kan man vara arbetslös länge och slussas omkring i olika arbetsmarknadsåtgärder men det handlar ju hela tiden om åtgärder som syftar till att man ska ta sig ur den situation man befinner sig i. (Jag räknar inte dem som av ekonomiska skäl inte behöver arbeta och därför inte gör detta till de "arbetslösa". De är ju "fria". Eller?)
Så, eftersom jag nu ändå befinner på en punkt som jag måste lämna och ge mig i väg i någon riktning, funderar jag mer än vanligt över just riktningen; själva livsriktningen. Man kan ju inte helt och fullt bestämma vad som ska ske men man kan bestämma om man ska göra något för att påverka det som ska hända, eller bara låta det hända. Man kan bestämma vad man ska göra. Så jag tänker: Finns det andra vägar? Andra alternativ? Vad vill jag? Hur gör man?
Käre gode gud vart ska jag?
Kommentarer
Kram!