Dåliga böcker
Jag undrar varför jag läser så många dåliga böcker. Böcker, som jag vet att jag kommer att tycka är dåliga, bland annat för att jag har läst dem förut. Böcker, som jag tycker rent språkligt är dåligt skrivna. Böcker, som jag tycker är rent innehållsmässigt dåliga.
I den första delkursen på Litteraturvetenskap A läste vi om hur viktigt det var för en berättelse att upprätthålla den fiktiva trovärdigheten. Det innebär inte att berättelsen måste vara trovärdig i realistisk mening. Även en sci-fi-berättelse har en fiktiv trovärdighet att upprätthålla. Om en berättelse inte är fiktivt trovärdig blir det ett hål i väven och man upptäcker att den bara är en väv, det är ungefär så det fungerar.
Därför kan man inte, i en bok som utger sig för att vara realistisk och utspela sig i nutid, berätta om 25-åringen Majlis som går på till stadshotellet på lördagkvällen, äter dansmeny och dansar pardans till In the mood. Dels därför att en försvinnande del av Svergies 25-åringar heter Majlis och en ännu mer försvinnande del av dem dansar pardans eller äter dansmenyer. Det hjälper inte om berättelsen i övrigt är trovärdig, på grund av Majlis dansmeny tror man inte längre på den. (Exemplet är hämtat ur en verkligheten, eller dvs ur den fiktiva verkligheten.)
Sådant där irriterar jag mig rent oproppotioneligt på (Språkfascister är välkomna att irritera sig på att jag förmodligen stavar oproppotioneligt fel. Och fascist.)
Ändå läser jag alltså ofta dessa böcker. Jag läser en just nu. En som jag har läst tidigare och som jag alltså vet att jag kommer att muttra över. Det är en bok som ska vara realistisk och som ska utspela sig i nutid men bokens författare har helt missat 70-talet du-reform och därför tilltalar en 17-årig flicka en man i 60-årsåldern med "Herr Karlsson". Jag utlovar hittelön till den som visar mig en 17-åring som tilltalar folk med herr eller fru.
Jag vet att jag kommer att bli vresig och ogin av att läsa den här boken, ändå gör jag det alltså. Av någon anledning vill jag ändå tillbaka till den här halvtaskigt gestaltade världen. Av någon anledning vill jag träffa Herr Karlsson igen. Antingen besitter jag en machokistisk läggning, eller också besitter de här dåliga böckerna ändå någon slags kvalitet. Vilket det är vet jag inte.
I den första delkursen på Litteraturvetenskap A läste vi om hur viktigt det var för en berättelse att upprätthålla den fiktiva trovärdigheten. Det innebär inte att berättelsen måste vara trovärdig i realistisk mening. Även en sci-fi-berättelse har en fiktiv trovärdighet att upprätthålla. Om en berättelse inte är fiktivt trovärdig blir det ett hål i väven och man upptäcker att den bara är en väv, det är ungefär så det fungerar.
Därför kan man inte, i en bok som utger sig för att vara realistisk och utspela sig i nutid, berätta om 25-åringen Majlis som går på till stadshotellet på lördagkvällen, äter dansmeny och dansar pardans till In the mood. Dels därför att en försvinnande del av Svergies 25-åringar heter Majlis och en ännu mer försvinnande del av dem dansar pardans eller äter dansmenyer. Det hjälper inte om berättelsen i övrigt är trovärdig, på grund av Majlis dansmeny tror man inte längre på den. (Exemplet är hämtat ur en verkligheten, eller dvs ur den fiktiva verkligheten.)
Sådant där irriterar jag mig rent oproppotioneligt på (Språkfascister är välkomna att irritera sig på att jag förmodligen stavar oproppotioneligt fel. Och fascist.)
Ändå läser jag alltså ofta dessa böcker. Jag läser en just nu. En som jag har läst tidigare och som jag alltså vet att jag kommer att muttra över. Det är en bok som ska vara realistisk och som ska utspela sig i nutid men bokens författare har helt missat 70-talet du-reform och därför tilltalar en 17-årig flicka en man i 60-årsåldern med "Herr Karlsson". Jag utlovar hittelön till den som visar mig en 17-åring som tilltalar folk med herr eller fru.
Jag vet att jag kommer att bli vresig och ogin av att läsa den här boken, ändå gör jag det alltså. Av någon anledning vill jag ändå tillbaka till den här halvtaskigt gestaltade världen. Av någon anledning vill jag träffa Herr Karlsson igen. Antingen besitter jag en machokistisk läggning, eller också besitter de här dåliga böckerna ändå någon slags kvalitet. Vilket det är vet jag inte.
Kommentarer
Att du ändå läser om boken om Herr Karlsson tyder väl kanske på ... precis som du säger ... att det är något annat i boken som du gillar så mycket att du har "överseende" med trovärdigheten eller bristen på den.
Vad kan det vara? Vore kul att få veta!
Kramar!
Börjar jag med en bok jag inte alls gillar eller är för mycket tjafs i den så slutar jag läsa. För mig är det viktigt att allt har ett gott slut. Både filmer och böcker som slutar med skit gillar jag inte. Det finns alldeles för många olyckliga slut i verkliga livet. Fram för lyckliga slut!!!!