Dan före
Detta kommer att bli ett av de minst lästa inläggen på den här bloggen.
För vem hinner läsa bloggar så här dan före dan. Själv har jag inga större åtaganden inför julen men lyckas alltid stressa upp mig ändå, jag är den typen.
Många har åtaganden har jag märkt. Jag har jobbat som vanligt idag men var ute en kort sväng på lunchen för att få tag på lite mat. Köpcentret myllrade av människor att kryssa runt, ungar låg på golvet och ylade och över allt detta spelades julmusik på ett nästan maniskt vis. Hu, Hades. Jag tog min matlåda och skyndade tillbaka till kontoret.
Om ni frågar mig är julen en väldigt överdriven högtid. Det är synd, för den kunde verkligen vara så mysig och fin. Nu känns det som om vi stressar sönder den med en massa överdåd och prestige.
Jag brukar inte läsa julevangeliet, jag är inte troende (åtminstone inte på det sättet), istället brukar jag så här kvällen före dan läsa kapitel 15 och 16 i Jonas Gardells Så går en dag ifrån vårt liv och kommer inte åter.
Det känns så befriande på något sätt.
För vem hinner läsa bloggar så här dan före dan. Själv har jag inga större åtaganden inför julen men lyckas alltid stressa upp mig ändå, jag är den typen.
Många har åtaganden har jag märkt. Jag har jobbat som vanligt idag men var ute en kort sväng på lunchen för att få tag på lite mat. Köpcentret myllrade av människor att kryssa runt, ungar låg på golvet och ylade och över allt detta spelades julmusik på ett nästan maniskt vis. Hu, Hades. Jag tog min matlåda och skyndade tillbaka till kontoret.
Om ni frågar mig är julen en väldigt överdriven högtid. Det är synd, för den kunde verkligen vara så mysig och fin. Nu känns det som om vi stressar sönder den med en massa överdåd och prestige.
Jag brukar inte läsa julevangeliet, jag är inte troende (åtminstone inte på det sättet), istället brukar jag så här kvällen före dan läsa kapitel 15 och 16 i Jonas Gardells Så går en dag ifrån vårt liv och kommer inte åter.
Det känns så befriande på något sätt.
Kommentarer