Svart istället för gyllengrönt
I går var det meningen att jag skulle jobba med Bourgogneboken. Jag skulle peta lite i ett kapitel
som handlar om att stridigheterna i regionen Bourgogne numera ligger långt tillbaka i tiden och att
platsen nu är idyllen in spe. För att göra en mycket kort sammanfattning. Jag skulle ha huvudet fullt
med gyllengröna bilder med en eller annan vit ko stillsamt betande mitt i alltihop.
Och så blev alla bilder från Frankrike svarta bilder. Som jag skrivit tidigare i det där kapitlet "Kontrasten mellan idyllen in spe och en sådan utstuderad ondska blir nästan för mycket."
Det blev inget skrivet.
Men vad ska man göra en sådan dag. Vad kan man göra.
Jag städade förrådet. Inte för att detta gör världen bättre för någon annan än mig, som haft det som ett svart moln över huvudet länge. Jag kånkade och bar och släpade och slet för att liksom bli av med frustrationerna och min dåliga nacke och min dåliga rygg gick naturligtvis sönder. Det gjort ont överallt samtidigt som jag var närmast sjukligt glad över att få ordning i förrådet (Allt eftersom kvällen led sjönk glädjen undan och värken steg, men i alla fall.)
På kvällen hade vi planerat att gå ut och äta på en av våra favoritrestauranger i närheten. Jag hade redan börjat se råbiff och libanesiska viner framför mig när vi plötsligt tittade till på akvariet och insåg att något var allvarligt fel där. Fiskarna såg inte alls ut att må bra. Så istället blev det akutinsatser med vattenbyte och pumprengörning, vilket tog flera timmar.
Av råbiffen blev det en hamburgare på en kolsvart MacDonaldsparkering mitt i natten, medan vi lyssnade på radioteatern och Strindbergs minst spelade drama Svanevit.
Ett bisarrt slut på en bisarr dag.
som handlar om att stridigheterna i regionen Bourgogne numera ligger långt tillbaka i tiden och att
platsen nu är idyllen in spe. För att göra en mycket kort sammanfattning. Jag skulle ha huvudet fullt
med gyllengröna bilder med en eller annan vit ko stillsamt betande mitt i alltihop.
Och så blev alla bilder från Frankrike svarta bilder. Som jag skrivit tidigare i det där kapitlet "Kontrasten mellan idyllen in spe och en sådan utstuderad ondska blir nästan för mycket."
Det blev inget skrivet.
Men vad ska man göra en sådan dag. Vad kan man göra.
Jag städade förrådet. Inte för att detta gör världen bättre för någon annan än mig, som haft det som ett svart moln över huvudet länge. Jag kånkade och bar och släpade och slet för att liksom bli av med frustrationerna och min dåliga nacke och min dåliga rygg gick naturligtvis sönder. Det gjort ont överallt samtidigt som jag var närmast sjukligt glad över att få ordning i förrådet (Allt eftersom kvällen led sjönk glädjen undan och värken steg, men i alla fall.)
På kvällen hade vi planerat att gå ut och äta på en av våra favoritrestauranger i närheten. Jag hade redan börjat se råbiff och libanesiska viner framför mig när vi plötsligt tittade till på akvariet och insåg att något var allvarligt fel där. Fiskarna såg inte alls ut att må bra. Så istället blev det akutinsatser med vattenbyte och pumprengörning, vilket tog flera timmar.
Av råbiffen blev det en hamburgare på en kolsvart MacDonaldsparkering mitt i natten, medan vi lyssnade på radioteatern och Strindbergs minst spelade drama Svanevit.
Ett bisarrt slut på en bisarr dag.
Kommentarer
I går var jag där så fortsättning följer
Ha en fin vecka
Kram