onsdag, februari 07, 2018

Årets practise

Practise är något man gör med en bestämd regelbundenhet. Av inget särskilt skäl.
Man gör det bara för att man gör det. Och ser vad som händer.
Om man får tro min husgud Nathalie Goldberg, och det väljer jag att göra.

Efter att ha varit en stor tillskyndare av nyårslöften, som jag sällan lyckats hålla, har jag det senare åren istället ålagt mig en practise.
Förra årets practise var att läsa och skriva dikt varje dag.
Jag tror att det är nyttigt att hålla liv i det poetiska språket, att träna hjärnan i att tänka i de banorna. Det är utvecklande för hjärnan. Och gott för själen.

Det är inte alltid man lär sig det man tror att man ska lära sig med sin practise, säger Nathalie Goldberg och berättar om en kvinna som hade ålagt sig att skriva en haiku om dagen och genom detta helt otippat gick ner flera kilo i vikt.
   Hon säger också att man ska lägga upp en practise så att det är rimligt att man lyckas med den. Att bestämma sig för att gör något varje dag till exempel är ju en aning vanskligt. Det finns liksom ingen prutmån.
Och naturligtvis lyckades jag inte att skriva dikt varje dag förra året.
Men jag lärde mig att inte ge upp.
"Ok, jag skrev ingen dikt igår. Jag glömde bort det eller jag var för lat eller det kom något emellan. Men idag ska jag banna mig skriva dikt."
Hela kärnan i detta att jag misslyckats med alla mina nyårslöften är att när jag en gång brutit löftet så är det ju kört. Har jag ätit godis fast jag lovade att jag inte skulle göra det, då kan man ju lika gärna äta godis precis som vanligt igen. Löftet är ju ändå för evigt brutet.
Att resa sig upp och fortsätta när man ramlat omkull. Det lärde jag mig med förra årets practise.
Och visst misslyckades jag med den, men inte så mycket. Kanske var det 15 dagar jag inte skrev något, men det övriga dagarna skrev jag.
Jag kommer fortsätta att läsa och skriva dikt "varje dag" även i år. För hjärnan och själens skull.
Men jag har också en ny practise för i år.

Årets practise är att varje fredag klockan 15 publicera ett inlägg som handlar om några figurer på en camping. Inlägget baserar sig på två sidor text ur min anteckningsbok, text som skrevs veckan innan den då inlägget publiceras. Det borde alltså bli 52 kapitel om de här figurerna på campingen, om jag nu kan hålla mig till min avsikt.
  Vad som ska hända med dem vet jag inte. Knappt från inlägg till inlägg ens. Jag ville bara hitta på, och göra det med lite regelbundenhet. Inga större ambitioner än så.
  Jag gör det för att jag gör det. Och ser vad som händer.


1 kommentar:

skogsnuvan sa...

Ibland är du klok som en uggla och bra på att uttrycka det också.