The water clear

Årets nobelpristagare i litteratur, Louise Glück, berättar i en SVT-intervju att hon inte alltid skriver. Ibland kommer det inte till henne, så att säga. Det kan dröja år till och med innan något kommer. 

"Då väntar jag." 

Säger hon som om det inte vore något märkvärdigt med det. År?!

Hade jag inte skrivit något på ett år hade jag haft dödsångest. Och ändå uttrycker jag mig inte direkt i nobelpris-klass. Jag hade trott att flödena sinat. Tvivlat på min egen existens. Undrat vem jag var. 

Det fick mig att fundera på vilka hörnstenar man låter sin identitet vila. Kanske skulle det vara nyttigt, eller intressant åtminstone, att faktiskt vänta. Att låta ett år gå utan att skriva något. Inte ens bluddra lite i en anteckningsbok för sig själv, ingenting. Bara för att se vad det skulle göra med en. 

Frågan är bara vad man skulle göra under det där året. Och har jag verkligen råd att låta ett år gå?

Men så plötsligt klarnar vattnen, säger Louise Glück, the water clear, och så skriver hon igen. Kan man verkligen lita på det? Att vattnet ska klarna.