Inte än

Det var i mitten av september jag såg den första. 

Det hjälpte inte att det var Astrid Lindgren-figurer på den, det var i alla fall alldeles vansinnigt för tidigt. För att köpa adventskalendrar. Sedan dess har jag sett flera stycken. De flesta är emellertid inte för barn, har jag noterat. De flesta jag har sett är från olika kosmetikföretag och vänder sig till vuxna kvinnor. 

Det är lika fullt alldeles för tidigt. 

Sedan mitten av oktober går det att köpa lussekatter i affärerna. Härom dagen kom P hem med skumtomtar. 

Det är för tidigt. Rent åt fanders för tidigt. 

Kan jag inte få vara i fred för den här jäkla helgen tills i början av december åtminstone. 

Julen är inte min högtid, så är det bara. Det är inte alla aspekter jag ogillar. Jag är, som en del av er vet, besatt av julkrubbor. Ljusslingor och ljusstakar gillar jag också och en eller annan skumtomte slinker väl ner. 

Det är just det här med hetsen och hysterin jag inte gillar. Vad är det med den här helgen som gör att vi tappar fotfästet i flera månader i förväg? Räcker det inte med att allt ska vara så vansinnigt perfekt just den där speciella dagen? Det är ju inte av religiösa skäl vi blir så tokiga.