Skål, trots allt
I dag är det fem år sedan Bodil Malmsten dog. ("Personer som säger/Gå bort/när de menar dö/Jag hatar dem/De ska dö/Alla ska dö" Från Det här är hjärtat.)
Jag är upptagen med att famla efter ord för en annan död och har just nu inga ord för Bodils (heller). Egentligen skulle jag vilja citera henne med det där "Du har kommit emellan igen, jävla liv." Men jag hittar inte, citatet var hon nu skrev det och var jag nu har skrivit upp det.
Jag hittar aldrig det jag ska ha när jag ska ha det.
Så jag vet inte om det är riktigt så där det ska vara. Jag vill minnas att det är i någon bloggbok och att det handlar om att någon av alla livets oundvikliga händelser har kommit i vägen för skrivandet. För så är det just nu, för mig. Även om det inte är livet som kommit emellan utan döden.
Nå, Bodil kan ju tala i egen sak. Från ett gammalt klipp som Bodil Malmsten-sällskapet lagt ut på sitt instagram-konto. Jag hade tänkt citera den dikten till nyår men när det väl blev nyår så var det så länge sedan jag tänkt det att jag glömt bort det.
Jag minns aldrig vad jag ska göra när jag ska göra det.
Hur som helst. Skål, trots allt.
Skål, trots allt
Ring klocka ring; det är så tyst här
fast rymden brusar full av ljud
men det är inte vi som gör de ljuden syster
och inte - fast han är tillbaks nu - gud
Tolvslagets gång i parabolen
Ett telefax som far förbi
Det är så himlatyst under kupolen
och för den största tystnaden står vi
Ett folk med ömmande akilleshälar
bakom den dörr vi själva låst
och text-tv som sänder Döda Själar
och folkstormen som flämtar blåst, blåst, blåst.
Stormklockan klämtar i tamburen
Ett nytt år larmar: Ut och slåss
och återställ i skick som förr naturen;
Sista minuten priset gäller oss!
Det är så mörkt som torkat blod här
som sotet från det skepp vi bränt
och det är vi som är det största mörkret broder
fastän vartenda lysrör strålar tänt
Ring klocka ring i nattkristallen
fast tiden går så står den still
och ödet räknar klockans slag i hallen;
en kappa vänds - ifrån oss eller till?
Ring in det nya, ring det gamla ut
Strö granris över över gamla spår
Visst är det löftesrikt att det är slut
en skål, trots allt, och Gott Nytt År!
Kommentarer
Du påminner mig. Med Bodil Malmstens ord.
(Jag ror inte att jag läst den här dikten förut. Eller så har
jag glömt det)
De döda är så himla döda
Och jag saknar dem så in i himlen.
Och så finns det de döda levande,
Levande döda. Som sakta försvinner.
Men jag lever i alla fall. Och kan sakna.
Som jag kan sakna.
Kraaaam
Skatan