du mindes mig

från tider

då jag inte minns mig själv

från tider

då jag var mer närvarande

än jag nånsin kommer bli igen

de tiderna har gått förlorade nu

är det dig eller mig själv

jag sörjer

jag kommer minnas dig

i tider

då du inte längre minns dig själv

i tider

då du bara är närvarande genom mitt minne

där lever du ett liv du inte kommer veta något om

det är både tröst och sorg

jag krymper

och du sträcks ut

Så fint

eldklotter