Den stora älgvandringen

I den mån jag är en sökare så är det lugnet jag söker. Stora, blanka ytor där man kan ägna sig åt en enda sak utan avbrott. Koncentration, sinnesro. De platserna är ganska svåra att hitta en vanlig vardag, tycker jag. Oftast måste man göra två saker samtidigt och aldrig får man göra någonting klart i ett enda obrutet streck. Inte är jag särskilt bra att ta tillvara på de sällsynta ögonblick som ges heller. Just nu sitter jag här med fyra olika fönster öppna i datorn och jobbar lite än här än där. 

Det är på grund av denna min längtan efter obruten koncentration och "en sak i taget" som jag tycker att SVT:s Den stor älgvandringen är så fantastisk, som en form av gudstjänst.  Slow tv. Bara detta att dygnet runt (mer eller mindre) visa bilder från denna vilda vackra natur där det inte är säkert att det händer någonting annat än att vinden går genom träden. Det är framför detta man borde sitta, obrutet och koncentrerat och låta sin själ renas. 

Fast egentligen är det väl ute i själva den vilda och vackra naturen man skulle sitta för att riktigt rena sitt sinne och nå det där lugnet och koncentrationen. Men man slipper ju frysa på det här sättet.

Älgvandringen ligger uppe i ett av de fyra fönstren i datorn. 

Annars har älgar varit en källa till oro snarare än ro i mitt liv. Som barn närde jag en fullt utblommad älgfobi, vilket var ganska opraktiskt med tanke på att vi bodde i skogen. 

Men kanske det just därför som Den stora älgvandringen är så bra för min sinnesfrid. Under alla år som den har visats har jag inte sett en endaste älg.