Omen

Nyårsdagen är promenaddag; dagen vi går genom staden och staden är stilla och tyst. Andra är också ute och promenerar men de promenerar stilla och tyst. Ingenting har börjat, tid och rum står på paus. Nyårsdagen är ett ingenmansland, vita fläckar på kartan. Nyårsdagen är min favoritdag på året. Dagen då man kan vara vem som helst, var som helst, på väg vart som helst, ny och vit. 

Och så passerar vi ett fönster i ett av kyrkans hus och där står en julkrubba. Utan Jesus.  

Är detta ett omen, ett tecken på hur detta nya år, 2023 ska bli? En krubba utan Jesus, det säger sig ju själv att detta är ett dåligt omen. 

Sen såg vi en ekorre, och det vet ju alla att en ekorre betyder tur. Den satt alldeles nära oss och klättrade sedan över husväggen som en stor spindel och satte sig på det blå fönsterblecket. Det vet ju alla att det betyder tur. 

Inne i domkyrkan fanns förstås Jesus i krubban och jag tände tre ljus i tre ljusbärare. Så det blir nog bra. Det blir nog bra, 2023.

Men jag såg noga till att den här figuren inte pekade rakt på mig.