På resa 30 år tillbaka i tiden

För att vara nostalgiker är jag märkligt ointresserad av antikviteter, men P gillar sånt. Därför hamnar vi ibland framför  programmet Antiques road trip. Två brittiska antikexperter kör omkring i fina veteranbilar och handlar på olika loppisar och antikbodar. Sedan säljs fynden på en auktion i grannskapet. Den som gör bäst vinst vinner, tror jag. 

I varje avsnitt besöker experterna en lokal sevärdhet och får lära sig mer om den aktuella platsens historia. Härom kvällen kom en av experterna till Newquay i Cornwall och fick veta mer om hur surfingen kom till Europa. Det fick mig att piggna till och sätta mig upp i tevesoffan. För 30 år sedan var nämligen min goda vän L och jag de enda i vår språkresegrupp som inte ägnade oss åt surfing just här i Newquay. Vi hade inte rest till Cornwall för att det var ett bra ställe för vattensporter. Vi (åtminstone jag) hade rest hit för att delar av handlingen i Rosamund Pilchers Snäcksamlarna utspelar sig i Cornwall. Det finns alltid en bok bakom varje beslut. 

Jag piggnar till så pass att jag plockar fram alla foton från den här resan. Vi fotade upp hela två filmrullar var, L och jag. Två rullar innebar max 72 bilder. Det var enormt på den här tiden då man funderade på om man verkligen skulle köpa en 36 bilders rulle eller nöja sig med en 24 bilders. Det dröjde ju så länge innan man fick framkalla bilderna om man tog 36. Idag har jag 1772 foton i min mobiltelefon.                                                                                                                                                  

En av rullarna vi tog på resan framkallade vi på plats i Newquay, på ett ställe där man kunde få bilderna på bara en timme! Något sådant hade vi aldrig sett förut. Tänk att få bilderna så där på en gång! Det är som sagt 30 år sedan. 

Jag hittar också min reseberättelse som jag skrev när vi kommit hem. Det är ett ambitiöst verk med dedikation, till L förstås, förord, personregister, efterord och däremellan femton kapitel med ingresser om vad varje kapitel ska handla om. Mellan sidorna finns post-it lappar från min älskade svenskalärare som berättar för mig vilken god skribent jag är på väg att bli. Ingen har någonsin fått mig att känna mig så begåvad som han. Jag tror att han hade den effekten på alla sina elever. (Jag menar naturligtvis inte att alla hans elever kände hur begåvad jag var. Jag tror att han fick var och en att känna sig begåvad.) Förmodligen var han väldigt snäll, för i hela denna storslagna skrift hittar jag inte två meningar jag anser värda att citera här. 

I den här vackra byggnaden hade vi "lektioner".

Men nostalgin brinner i maggropen medan jag läser. Jag saknar oss, L och mig tillsammans, ute på äventyr i världen med hela livet framför oss, lyckliga över att kunna få 36 bilder framkallade på bara en timme.