Den vackra världen i ett väntrum

Här har jag gått och filat på ett oerhört bittert inlägg om hur biblioteket inte längre är mitt hem. Jag har tänkt att skriva om hur kufar av min sort marginaliseras bort så till den grad att vi inte ens kan ta vår tillflykt till biblioteken längre. Där är det fullt med droghandel och högljudda tonårsgäng och Securitas vakter som ska hålla ordning på respektive falang. 

Ett sådant bittert inlägg hade jag tänkt att skriva men så blir jag sittande i ett väntrum framför en teve som visar TV4:s morgonsoffa. I soffan sitter barn och rekommenderar böcker att läsa på sportlovet. Redan detta gör töväder i bitterlandet. Ett av barnen rekommenderar Loranga, Lorgana. Ett annat Tordyveln flyger i skymningen. 

                      Det sitter en åttaåring på bästa morgonsoffa-tid och rekommenderar Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen! 

Det är en klassiker säger han, eller i alla fall var den det förr. Jag vill krama honom. Världen känns plötsligt vackert och hoppfull.

Sen undrar jag om det är klokt att jag blir så upprymd över att dagens barn läser samma böcker som jag läste när jag var barn. Skitsamma: Barn läser bra litteratur. Det är underbart. Barn läser. Det är bra. Kanske innebär de att de inser de vilken magisk plats biblioteket är och växer inte upp till  högljudda tonåringar som skränar och för väsen där. Eller säljer droger, för den delen. 

Boktipsaren varnar för att Tordyveln kan vara svår att få tag i. Men den finns med på årets bokrea. Köp den! Läs den! Det är god litteratur för vilken ålder som helst.