Hjärtat

Idag är det ALLA hjärtans dag. Jag och mitt hjärta har firat detta genom att göra ett arbets-EKG. Vi klarade oss fint. Enligt läkarutlåtandet kan vi cykla Vättern Runt, mitt hjärta och jag. Om vi inte vore upptagna av viktigare saker.

Under vintern har vi gjort ultraljud och dygns-EKG,  hjärtat och jag. Vi har dubbelslag och en mycket noggrann läkare.  Det är ju tur för oss. Det där med läkaren alltså, dubbelslagen kan vi både ha och mista. 

Hade jag fått den här "diagnosen" när jag var 20 hade det känts som en dödsdom. Jag var besatt av idén att vi ska ha ett bestämt antal hjärtslag utmätta åt oss, och här bara satt jag och lät dem ticka iväg utan att få något av värde gjort. Fast det tjänade ju inget till hur som helst vi skulle ju ändå dö så småningom. En inte riktigt sund inställning till livet vid 20 års ålder, kan man tycka.

Nu går det alltså dubbelt så fort mot döden? Och det är betydligt färre hjärtslag kvar än när jag var 20. Men någon dödsångest har jag inte, sunt eller inte. Och visst tjänar det något till.  Vi lever ju!

Ta hand om era hjärtan! Idag och alla dagar.