Leva om sitt liv

Jag fortsätter att rota i det förflutna, jag går som i rasmassor och petar med en käpp för att se om det fortfarande finns liv någonstans. 

Jag tänker på dem som säger att de inte ångrar någonting, att om de skulle få leva om sitt liv skulle de inte ändra något. Jag tror dem inte. Nog har väl de flesta av oss gjort några misstag eller dåliga val som vi gärna skulle vilja ha ogjorda. 

Naturligtvis skulle jag ändra på saker om jag skulle leva om mitt liv. Skulle jag komma tillbaka till mitt tonårsjag, mitt 20-årsjag med allt av erfarenhet, självkänsla och självkännedom som jag har i mitt 47-års jag finns det mycket jag skulle göra annorlunda. 

Men grejen är ju att man inte har en 47-årings visdom när man är 20. När man är 20 får man försöka ta sig fram med det man har och därför blir det som det blir. Och för att få en 47-årings visdom måste man ramla ner i de där hålorna som bara en 20-åring kan göra, och ta sig upp.

Så gå och ångra tjänar ju inte något till. Det handlar mer om att acceptera och förlåta. 

Något av allt jag skulle gjort annorlunda om jag fick komma tillbaka till min 19-åring är att packa Sonja Åkessons dikter lite omsorgsfullare i den där flyttkartongen som skulle till Uppsala. Då skulle inte ryggen lossnat från inlagan och boken skulle inte vara lika tejpad och trasig som den är när jag läser om den idag, 28 år senare.