-

Fredagkväll. P är på väg hem från jobbet med fredagsmysmaten i bagaget och jag sitter här och oroar mig för att han inte ska komma hem. Det är flera mil mellan jobbet och hit och det är så mörkt och för ett år sedan skedde en dödsolycka på en plats på den vägen bara minuter efter att han hade passerat där. Det är en sådan där dag...

Det har varit en helt vansinnig dag i dag. Den började med en jobbintervju och fortsatte med begravning av en arbetskamrat.

Jobbintervjun var väl något positivt även om det innebar en del nervpåfrestningar: När jag vaknade trodde jag att jag hade svininfluensan. Men det gick över och när jag väl kom dit var jag inte alls nervös för ovanlighetens skull. Själva intervjun var som rena Idol-uttagningen. Jag blev fotograferad och de skulle höra av sig om jag gick vidare till andra gallringen - slutaudition.

Begravningen var vidrig men vacker. Det var så varmt och ljust i kyrkan. Psalmerna så vackra. Men frös gjorde man ju ändå. Hur obegripligt det kan vara...

Det känns som om allt med jobbet håller på att falla sönder. Begravning idag. Nästa vecka försvinner de som ska flytta med till nya kontoret. Halvpackade flyttkartonger står över allt i arbetsrummet.

Och någonstans därute i mörkret åker P. Jag tycker att han ska komma hem nu.

Blommor till Eva


Kommentarer

Anonym sa…
Så är ju livet. Sorg och glädje om vart annat. Nu förmodar jag att han har kommit hem. Visst kan man vara orolig den här tiden. Halka och mycket trafik Ingen bra kombination Kram och fin helg Skogsnuvan
storabh sa…
Han kommer säkert!
Skatan sa…
Jag är också ofta orolig ... när någon är ute i mörkret och kör. Som tur är har ungarna flyttat hemifrån så jag vet inte vad de har för sig ... och slipper oroas. För det skulle jag göra om jag kunde.

Begravningar, avsked av någon man har tyckt om, är så svåra och tunga. Det är först långt efteråt som det kan kännas trösterikt att få ha "tagit farväl" med vackra psalmer och blommor.

Kram!

Populära inlägg