I skumma källarlokaler i min röda dräkt

Apropå detta att göra val - jag talar inte här enbart om att göra yrkesval. Jag vänder mig bestämt emot detta att man ska definieras av sitt arbete. Detta att definiera sig själv i titlar är att stympa sig. Att över huvud taget definiera sig är att stympa sig. Även om det samtidigt är livsviktigt att definiera sig. Men det var inte det jag hade tänkt skriva om, alltså:

Apropå detta att göra val så fann jag mig själv härom kvällen i en skum källarlokal med levande ljus längs väggarna, sittande bland åtminstone mestadels sk "alternativa" människor. Hade varit rena drömmiljön när jag var 18. Jag menar inte att jag vantrivdes nu, jag tyckte det var riktigt mysigt, jag menar bara att det hade varit annorlunda om jag hade varit 18. Då hade det handlat om identitet att sitta där, om att definieras genom att sitta där. Jag hade också varit "alternativ", eller åtminstone sett alternativ ut med mitt midjelånga risiga hår och olika sjalar om halsen och genom att sitta där med alla andra "alternativa" människor i denna "alternativa" miljö hade jag blivit ännu mer "alternativ" och bara det hade gjort mig lycklig. Nu så här vid 34 års ålder ser jag ganska mainstream ut, tror jag. Och det är inte viktigt. Det är inte viktigt längre att dra på sig ett par grönrutiga strumpbyxor för att visa att man hör till en viss grupp. Jag vet inte om det innebär att jag har blivit tråkigare på gamla dagar. Men trots att jag klär mig tråkigare och trots att jag valt att bli mer mainstream än alternativ som jag så hett önskade att vara en gång i tiden så känns det betydligt bättre att vara 34 år och veta att man är någon än det kändes att vara 18 och försöka se ut som man var någon. "Till fots fick jag gå genom solsystemen innan jag fann den första tråden till min röda dräkt."

Något som också måste handla om åldern är att det som gör mig gladast den där kvällen inte är att sitta där bland alla alternativa människor (som jag gissar är "i min ålder", vilket brukar innebära att de är ungefär tio år yngre) utan paret i 75-års åldern som sitter några stolar bort och senare avslutar kvällen vid korvkiosken med varsin kokt med bröd. "Vad roligt att de går ut och roar sig", säger jag och P ageistiskt till varandra. Det ger liksom lite hopp så här när håret börjar gråna. Vet faktiskt inte om jag har några gråa hår eftersom jag häller i rödfärg i det utan att titta efter så noga.

"Jaha, när ska vi få veta vad ni egentligen sysslade med för ockulta riter i den där skumma källarlokalen." frågar sig vän av ordning. Nu ska ni få veta det. Vi var på konsert med Lars Demian och vad vi hörde kan man höra smakprov på här och här.

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan: Allt är relativt. Du tycker att du är gammal och kanske har några grå hår. Jag tycker att du är såååå ung, ungefär i min sons ålder.
Herrejeses så gammal jag skulle vara då som faktiskt är 61 år. Ändå känns du som en mogen och klok vänniska (nej människa men vänniska var väl ett gansak bra ord eller hur) Det är klart. Jag skulle nog inte ta på mig rutiga strumpbyxor heller och visst. Den bästa sidan sitter på insidan i min ålder men skit samma.Det gäller att leva fullt ut medan man kan
storabh sa…
Du, jag tror inte åldern har så stor betydelse, precis som hudfärgen, religionen eller könet!
Hanx sa…
Jag tror du träffar mitt i prick i ditt resonemang om att identiteten nu är så stark och etablerad att man inte behöver "klistra på sig" en som man skulle vilja ha. Har också tänkt en del i de banorna, att det inte längre är viktigt med nåt av det, alla identitets-kategorier som man var så noga med förut. Nu motsätter jag mig till och med dem... :P
Skatan sa…
Hmmm... jag tänkte överhuvudtaget inte på några gråa hårstrån vid 34 års ålder. Eller på ålder överhuvudtaget. Men det har gått snabbare och snabbare det här "ungdomstänket".Att vi inte får bli gamla alltså. Vi har väl alla försökt "definiera oss" genom klädsel och så. Själv var jag svartare än svart i min ungdom. (Juliette Greco, Edit Piaf o s v). Fortfarande bär jag ofta svarta kläder men försöker "muntra upp" mig lite med starkare färgaccenter.

Det är inte lätt att vara människa. Så sant som det var sagt. Kram

Populära inlägg