Franska och fransmän

Franska människor är - generellt - inte särskilt självkritiska. Bara en sak är de flesta numer på ett skamset sätt medvetna om och det är att de inte kan engelska. Alla skäms för det utom en taxichaufför som körde mig till flygplatsen för en tid sedan, han sa - vi fransmän är så många att vi behöver inte kunna engelska, vi har franskan, det är ett stort språk.Ni svenskar, ni är så få att ni måste kunna engelska för annars klarar ni er inte.

Ovanstående kan man läsa på Bodil Malmstens blogg http://www.finestere.se/

Det fick mig att tänka på när P och jag satt och åt kvällsmat på vår plats på Couches kommunala camping för något år sedan. En välmenande lite tant som var på promenad med sin hund stannade till och konstaterade, efter att ha granskat registreringsskylten på vår bil att vi var svenskar. Hon undrade lite oroligt om vi pratade lite engelska eller kanske lite tyska. För om vi bara pratade svenska då var det ju inte lätt.
Som den syniska och elaka människa jag är muttrade jag när den välmenande lilla tanten hade lämnat oss: "Vad fan ska jag med engelska till i det här landet där jag inte kan beställa "applepie" på McDonald utan att folk tittar på mig som om jag inte vore klok!"
För det kan man faktiskt inte, jag har provat. Det gick lika bra som om jag hade talat svenska. Eller urdu.