Olika typer av brand

Sedan nästan 20 år är Bodil Malmsten en av mina husgudar och att läsa hennes blogg hör därför till dagsrutinerna . Nu skriver hon om Roberto Bolãno, författaren som dog medan han skrev boken 2666, som jag för övrig inte har läst.
Enligt Bodil Malmsten "dog Bolaño av en leversjukdom 2003 innan romanen var klar. Bolaño var så upptagen med att skriva boken att han tackade nej till den levertransplantation som skulle räddat hans liv och han hade fått avsluta 2666 - så mycket nu en författare någonsin avslutar en bok."

Jag blev lite tagen av denna... besatthet? av skrivandet. Det är skillnad på mig och Roberto Bolãno, det är ett som är säkert. Jag hade valt transplantationen framför bourgogneboken, utan att ha tvekat en sekund. Jag vill helt enkelt hellre leva än att skriva. Även om man verkligen måste vara en "riktig" författare om man brinner så mycket för sitt skrivande att man inte har tid att göra en bokstavligen livsviktig operation. Eller också är man bara galen. I förhållande till Roberto Bolãno, småglöder jag bara lite lagom för min bourgognbok. Och jag är inte säker på att jag sörjer över detta.



Kommentarer

Anonym sa…
Lagom är bäst. Bättre att småglöda lite än att brinna så man slocknar snabbt. Men som sagt. Din bok kommer nog snart att vara klar även om du småglöder lite.
Själv skulle jag också vilja skriva en bok om min farmor och hennes märkliga syskon. Anna, Hanna och Selma skulle den heta. Tre märkliga livsöden. Tyvärr skriver jag för dåligt för att klara upp det. Jag gör som med allt annat: Hellre än bra. Skogsnuvan
storabh sa…
Rätt. Fanatism är aldrig bra!
Skatan sa…
Ja inte skulle jag ha offrat livet för att skriva färdigt en bok. Hur bra författare jag än vore. Kan jag i alla fall tänka mig. Jag läste också inlägget och tänkte lägga hans namn på minnet för att läsa om det var värt livet så att säga ... det han skrev.
Kram!

PS till Skogsnuvan: Skriv för sjutton gubbar .. om Anna, Hanna och Selma.

Populära inlägg