De små tingens gud
Den gångna helgen var en helg då de små tingens gud var närvarande.
Mycket berodde det på vädret, naturligtvis. Jag satt ute på altanen och skrev i flera timmar. Lördag kväll var vi vid "vår" badsjö som ligger så vacker och vars vatten stilla kommer framflytande ur skogen. Även om jag inte är någon större badare tycker jag att det är fridfull att simma här. Sedan är det ju något med kvällsljuset sådana där sommarkvällar. Det ljuset är som en gåva.
Medan vi var där vi sjön kom det två ballongfararsällskap och bredde ut sina ballongskal på fotbollsplanen mittemot, fyllde dem med varmluft och for långsamt till väders. Som ni kanske känner till har jag ett närmast svärmiskt förhållande till luftballonger. För mig är de en symbol för hopp, tillit och förtröstan. Så länge ballonger flyger kommer allt att gå bra. Det pågick nordiska mästerskap i ballongflygning här under helgen och på hemvägen såg vi inte mindre än 15 luftballonger hängande på himlen.
På söndag förmiddag sjöng min snart 96-åriga farmor "Hej tomtegubbar!" för mig i en mobiltelefon som min pappa håller upp åt henne, där de sitter i hennes rum på äldreboendet. Mitt hjärta blöder av ömhet för den där lilla fågellika, dementa tanten. Inte för att hon vet att hon sjunger för mig, eller över huvud taget vem jag är, men detta att hon sitter där så oberörd av det vi kallar verkligheten och bara får lust att sjunga en liten stump. Så länge min farmor slår ihop fötterna och sjunger "Hej tomtegubbar!" kommer allt att går bra.
Jag lyssnar på Peter Appelgren och Anna Mannheimer och deras sommarprat. Anna tycker inte att man ska gå runt och fråga sig "Var det inte mer?" om livet. Livet är alldeles tillräckligt fantastiskt som det är. "När det finns hav och bäsbisar och kli i nacken." Hon menar att det är gott nog. Gott så.
Och jag håller med.
De små gudomliga tingen; en sång, en sjö och några luftballonger. Mer än så behöver man egentligen inte. Jo, en ilsken karl som viftar omkring sig och svär död och förintelse över Sveriges alla bromsar vill jag gärna ha bredvid mig också. Då är lyckan komplett.
Mycket berodde det på vädret, naturligtvis. Jag satt ute på altanen och skrev i flera timmar. Lördag kväll var vi vid "vår" badsjö som ligger så vacker och vars vatten stilla kommer framflytande ur skogen. Även om jag inte är någon större badare tycker jag att det är fridfull att simma här. Sedan är det ju något med kvällsljuset sådana där sommarkvällar. Det ljuset är som en gåva.
Medan vi var där vi sjön kom det två ballongfararsällskap och bredde ut sina ballongskal på fotbollsplanen mittemot, fyllde dem med varmluft och for långsamt till väders. Som ni kanske känner till har jag ett närmast svärmiskt förhållande till luftballonger. För mig är de en symbol för hopp, tillit och förtröstan. Så länge ballonger flyger kommer allt att gå bra. Det pågick nordiska mästerskap i ballongflygning här under helgen och på hemvägen såg vi inte mindre än 15 luftballonger hängande på himlen.
På söndag förmiddag sjöng min snart 96-åriga farmor "Hej tomtegubbar!" för mig i en mobiltelefon som min pappa håller upp åt henne, där de sitter i hennes rum på äldreboendet. Mitt hjärta blöder av ömhet för den där lilla fågellika, dementa tanten. Inte för att hon vet att hon sjunger för mig, eller över huvud taget vem jag är, men detta att hon sitter där så oberörd av det vi kallar verkligheten och bara får lust att sjunga en liten stump. Så länge min farmor slår ihop fötterna och sjunger "Hej tomtegubbar!" kommer allt att går bra.
Jag lyssnar på Peter Appelgren och Anna Mannheimer och deras sommarprat. Anna tycker inte att man ska gå runt och fråga sig "Var det inte mer?" om livet. Livet är alldeles tillräckligt fantastiskt som det är. "När det finns hav och bäsbisar och kli i nacken." Hon menar att det är gott nog. Gott så.
Och jag håller med.
De små gudomliga tingen; en sång, en sjö och några luftballonger. Mer än så behöver man egentligen inte. Jo, en ilsken karl som viftar omkring sig och svär död och förintelse över Sveriges alla bromsar vill jag gärna ha bredvid mig också. Då är lyckan komplett.
Kommentarer