Jakt på gröna stjärnor

Det är som det brukar. Det är som det är.
Eller jag är som jag är, ska  jag kanske skriva.
Jag kommer bli "ensam hemma" en vecka i juli, när P åker till Palma. Den veckan har Bourgogneboken legat till sig i en dryg månad. Det är passar ju alldeles utmärkt att ägna den ensamma helgen åt att läsa igenom manuset från pärm till pärm utan avbrott. Jag inser det och tänker spontant att nej, jag låter det ligga en månad till, jag behöver ha det längre ifrån mig. (Läs: Jag vill skriva annat!)
Och sekunden efter att jag tänkt så, börjar jag skissa på en planering av genomläsningen i anteckningsboken. Efter en stunds klottrande är jag riktigt exalterad över tanken att börja peta i den där uttjatade texten igen.
Det är som det brukar.

Eftersom jag gör allting baklänges med den där texten ska jag inför genomläsningen formulera ett slags... ja, när man skrev uppsats på universitetet hette det syfte, i min anteckningsbok skriver jag nu:
"en slags vision, en ledstjärna som hela boken ska kretsa kring som ett solsystem i grönt". Hade jag skrivit något sådant i mina universitetsuppsatser hade de förmodligen trott att jag ätit svamp. Även nu lägger jag till i mina noteringar att själva den där ledstjärnan borde formuleras något mer konkret.


Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jo men nu är du ju på väg. Släpp inte taget nu när du börjar komma så nära och du vet att vi är många som väntar på att få sträckläsa din bok.

Populära inlägg