Underhudiska ljud

Där är dånet från en skogsbrand
när blodet fräser fritt
Det bränner rent, det bränner vitt
en eld i varje åder

Så svalkar vågors brus
när luften sköljer in till tröst
och vänder sen ut ur ditt bröst
i en oupphörlig cirkel

Det går en mörk och kraftfull klang
ur märgen i din rygg
Den låter tung, den låter trygg
att luta sig emot

Som knarrandet av gammalt trä
det är det tystaste av ljuden
när själen gör sin vandring under huden
och utforskar sitt skal

Sist hjärtats trumma under allt
den vet när alla ljud tar slut
och slår precis i rätt minut
sitt sista slag

Det får en klockas spröda klang
och seglar lungt i rymden ut
och fast du tror att allt är slut
är det nått jag säkert vet:
Det ljuder i en evighet.