Nostalgikalendern: Lucka 2

The Lost Boys

På 80- och 90-talen var vampyrfilmer alltid riktiga B-filmer, mest kända för sitt dåliga skådespeleri och sin dåliga story. På senare år har ju vampyrberättelserna stigit lite i anseende i och med Twiligt och dess efterföljare, och för något år sedan kunde man tala om en veritabel vampyrboom. Om det hade någon positiv effekt på kvalitén vet jag inte, eftersom jag inte har följt vampyrutvecklingen. Vampyrhistorier har aldrig varit min tekopp.

Så varför jag tittade på filmen Lost boys flera gånger förefaller mig idag en aning... obegripligt. Det måste ha berott på Kiefer Southerland.
   Och soundtracket, som jag tyckte var bra. Det innehöll mycket 80-tals-saxofon som det ofta gjorde i filmmusiken som var lite rockigare  och påtagligare än vad filmmusik är nu. Här fanns också the Doors People are strange men vi spelar det lätt maniska huvudtemat Cry little sister.