De goda och de onda tecknen

 Jag tror på de goda tecknen. De onda vänder jag ryggen. 

Onda tecken är sådant som att det ur den korg med påstådda påskliljelökar jag köpte för en månad sedan, inte spirade en enda blomknopp. Långa spretande gröna spröt sköt upp mot taket med en otrolig målmedvetenhet, men någon tanke på att slå ut i gula, glada miniatyrpåskliljor visade de inte upp. Inte en enda blomma blev det. 

Det inser ju vem som helst att sådant betyder att man har en förbannelse vilande över sig och har alla tänkbara fruktansvärdheter att vänta.  

Men nu vände jag alltså sådana onda tecken ryggen och tippade, efter fyra veckors enträgen blomväntan, helt orädd lökansamlingen i soppåsen. 

De goda tecknen däremot. 

I helgen var vi ute och promenerade i de äldre delarna av en mellansvensk stad. I en av gränderna stötte vi på ett utomhusbröllop. Mitt på den trånga lilla gatstumpen sammanvigdes ett ungt par av en kvinna i rosa kostym. Bröllopsgästerna som stod uppställda utefter husväggarna blåste såpbubblor och kastade guldpaljetter i form at stjärnor. Vi vek lite försynt av i en annan gränd för att inte störa. 

En halvtimme senare kom tillbaka till samma plats. Då var både bröllop och bubblor borta. Men guldstjärnorna låg kvar mellan kullerstenarna. Jag plockade upp tre stycken guldstjärnor och lade i "bakfickan" på min anteckningsbok. Alla goda ting är tre. Turstjärnor. Lyckostjärnor. Har man sådana stjärnor med sig är man skyddad för alla tänkbara fruktansvärdheter. Det kan vara de här tre stjärnorna som ska rädda världen.