Sista delen av söndagsföljetongen
Hur länge kan man leva på minnena av en charterresa? Inte så länge som man kan önska. I sista avsnittet är vi tillbaka där vi började. Precis som berättarjaget.
Kapten Del 11
På toalettbordet
på mitt hotellrum på Grand Hotell står en flaska mousserande vin i en vinkylare
tillsammans med ett kort med en välkomsthälsning från hotelldirektionen. Det
hade det inte gjort på det sunkiga hotell Amaryllis där AC:n var trasig när vi
kom och inte blev lagad förrän på tredje dagen. Och sen skulle de ändå ha
betalt för hela perioden när vi checkade ut. Här ingår AC i priset och fungerar
på första knapptrycket. Jag undrar om alla
gäster får en vinflaska vid ankomsten, eller om det bara är något som föräras
dem som ska stanna hela säsongen.
Jag drar korken ur flaskan och häller upp
ett glas. Låter det skumma över glaskanten för att för en gångs skull vara
riktigt dekadent. De sunkiga hotellens tid är förbi. Åtminstone för ett tag. Till
oktober, och längre än så ville jag inte tänka. Vad som ska hända efter oktober
är ett svart, tomt hål. Då är nog
pengarna jag stulit från jobbet för att ha råd med den här långa vistelsen
slut, och jag antar att de inte tänker låta mig komma tillbaka för att tjäna
ihop några nya.
Men nu denna varma kväll i slutet av april,
går jag ut på balkongen medan jag slickar upp vinet som rinner på utsidan av
glaset. Där nere ligger poolområdet folktomt.
Den runda poolen är upplyst underifrån som en sagokälla i mörkret. Om
jag lutar mig ut lite över balkongräcket ser jag ändå bort till det där hörnet
bakom palmen, där jag och Resesällskapet låg och gömde oss bakom varsin
pocketbok förra året. Jag hade noga kryssat i alternativet om utsikt över
poolen. Havsutsikt var jag inte intresserad av. Det är ju vid poolen det ska hända
och härifrån skulle jag se dem när de kom.
Ännu behöver jag inte använda mina nya
pilotbågade polaroidglasögon, men jag har packat upp dem ur väskan och lagt dem
bredvid vinkylaren på toalettbordet. Det
är stilla och tyst över poolområdet. Hotellfotografen fotograferar ett
förälskat par vid poolkanten, annars är där folktomt. Men jag kan se det för
mig i brinnande dagsljus, röran av svettiga kroppar i färgglad polyester. Jag
kan höra skrik och larm och Kaptens skratt som gnisslade över allt annat. Vad
ska han säga när han får se mig? Kommer han att bli förvånad.
Kommentarer