Störtas ska det gamla snart i gruset

Inte har jag gått i några demonstrationståg. Och inte tänkte jag skriva något om politik. Men störtas ska det gamla snart i gruset, i alla fall. 

Jag har alltid varit barnsligt förtjust i helgdagar som innebär att man lägger det gamla bakom sig och börjar om på nytt. Oritade kartor och blanka papper. Rensa bort allt man inte gillar och som inte fungerar och plocka in det man gillar istället. 

En sådan helgdag är Valborgsmässoafton. Vi bränner upp den gamla, långa, mörka vintern och välkomnar den ljusa, spirande, gröna våren. 

Förr i världen ägnade vi valborgsmässokvällen åt att åka runt för att hinna se så många brasor som möjligt. Numera får man åka förgäves efter allmänna brasor. Det känns lite svårare att börja om på blanka papper under sådana omständigheter. På den nya, i övrigt blanka kartan ringlar det redan en svart och giftig orm. Den här pandemin förtärs inte i några majbrasor. 

Men våren rår den inte på. Denna första maj har jag gått runt i vårens sprudlande demonstrationståg med gröna fanor. "Fram för klorofyll" "Finns det knopp, finns det hopp."

Från mörkret stiga vi mot ljuset.