Anteckningarna från förfäderna

En av sommarens varmaste dagar sitter min mamma och jag böjda över en gammal resväska inne i vad  hon refererar till som "skräprummet" i hennes lägenhet och bläddrar i gamla almanackor. (Som ligger i resväskan, ska jag tillägga annars kan man undra varför man måste böja sig över en väska för att bläddra i almanackor.)

Skräprummet är för övrigt det rum där min mamma sitter och knypplar och där pappa satt med sin frimärkssamling. I mitt barndomshem fanns också ett skräprum. Där stod vävstolen och lådorna med alla mattrasorna. Andra kanske skulle ge sig till att kalla ett sådant rum för sin ateljé, men i vår familj heter det alltså "skräprummet". 

Nå, nu skulle de ju handla om almanackorna. I 1868 års läser jag till min häpnad om en för mig okänd  anfader/moders resor till Husby och lyckade hemsoiréer och "concerter". Häpnad, eftersom jag inte trodde att detta var något som 1868 års hårt arbetande bönder hade tid att roa sig med. En trevlig upptäckt. Nästan hundra år senare 1960 är det lite mer jordiskt. Det handlar om när man sått vad och var man sått det och när det sedermera skördats. Till exempel slutade man köra hö 29 juli det året. Mars månad utgör en lång lista av datum för när lärkan hördes första gången, när tofsvipan kom och stararna. Bofinken och koltrasten kom båda den 28 mars. 

Likt mina förfäder och förmödrar gör jag också telegramartade anteckningar i en almanacka varje dag. De handlar mycket lite om lärkor eftersom jag inte skulle känna igen en sådan om den så satt och skrek rakt i örat på mig. (Vilket jag tycker är lite sorgligt. Men det är ju ett problem som det finns bot för om man tar sig i kragen.) Jag skriver mer om när jag går upp på morgnarna och vad jag åt till lunch. Vad jag läser, vem jag träffat. Vissa perioder är jag oerhört noga i mina noteringar och skriver också upp att jag duschat under dagen. Men det är som sagt bara i perioder. 

En gång kommer framtidens arkeologer att gräva fram mina almanackor under jordlagren och sätta sig lutade över mina multnande  kartonger likt jag och min mor sitter lutade över den gamla resväskan. Då kommer de att konstatera att det här var en person med mycket ojämn personlig hygien. 




Kommentarer

skogsnuvan sa…
Hi hi jag hade en gång en man som skrev upp väder temperaturer regnmängder och annat. Minns inte att han skrev när vi gifte oss eller när jag födde en son. Där ser man vad man tycker är viktigt av det som kommer till eftervärlden. Att rota i gamla papper är så spännande. Idag har jag träffat min 88-åriga moster och hon plockade fram en karta över byn sedan 1729 innan Ragundasjön försvann när vildhussen råkade gräva för mycket i en ås. På kartan stod sjön utsatt som inte längre finns. Det tyckte jag var ganska spännande.

Populära inlägg