Jubileum

Flera av mina gamla goda bloggkamrater, de som fortfarande hänger i, har skrivit om att deras bloggar fyller 15 år i år. För min del är det inte bloggen som fyller 15 år utan själva bloggandet. Jag började min karriär på en bloggmotor som inte finns mer. Som tur var (?) sparade jag ner alla inläggen innan de plockades ner ur cyberrymderna. 

15 år. När jag hör eller läser själva årtalet 2007 tänker jag att det är ju inte så länge sedan. Nu när jag läser mina gamla blogginlägg från den här tiden och bläddrar i min kalender, inser jag att det är evigheters evigheter sedan. Det är ett annat liv det handlar om. Det är en annan människa som skriver. 

2007 skrev folk som aldrig hade skrivit en rad, ens under pistolhot, blogginlägg. Sen någonstans på vägen tog Facebook och Instagram över och nu har vi inte tid och ork att vare sig läsa eller skriva texter. Skulle jag ha skrivit om det inte lät så surkärringsbittert. 

Jag låter lite trött och bitter i vissa texter i min kalender och anteckningsbok från 2007 också märker jag. Mitt dåvarande jobb var tråkigt och mina ögon hade precis börjat strula, så efter en dag på det tråkiga jobbet gick jag hem och åt receptbelagda värktabletter, det var ungefär det hela. I mina blogginlägg låter jag direkt pretentiös i mina utläggningar om olika sorters litteratur. 

Vad som förvånar mig mest i mina skriftliga lämningar från 2007 är att jag den 23 augusti, som för övrigt är pappas födelsedag, påstår att jag "är klar med Bourgogneboken".  Jag trodde inte att jag hade börjat med den ens.