Växtkraften

Jag var halvvägs in i ett inlägg om hur snabbt tiden/livet rusar ifrån oss, om döden och den allmänna stelheten och värken i kroppen. Om att för femton år sedan kunde jag skriva tre-fyra blogginlägg i veckan medan jag numera får ihop ett i bästa fall. Är detta ett tecken på att mitt intresse för världen och själva livet har avtagit? 

   Sedan insåg jag att det här är på väg att bli värsta depressionsbloggen. Förra inlägget handlade om sommardipp och inlägget innan stod jag på banken och fantiserade om automatvapen. Nu får vi ta oss i kragen lite. Vi rycker upp oss och pratar om växtkraften istället. 

Efter en rejäl snöstorm i april låg träd över gatorna överallt när jag gick till jobbet. Det här var ett av träden som hade knäckts. När jag passerade höll man på och såga upp det för att frilägga gatan. Det såg ut som om det här trädet hade gjort sitt. Det såg illa ut. Men det behövs mer än en aprilstorm för att knäcka det här trädet. Den lilla flisa som är kvar har börjat grönska. Det finns liv.