På banken utan automatvapen

Jag är tillbaka på banken. Ni som läst mitt tidigare inlägg Mindfullness och automatvapen. vet vad jag talar om. Alla papper som efterfrågades förra gången ligger påskrivna och klara i min gula mapp. Jag är redo att avancera från kön till kön till den riktiga kön. Jag står med mappen till hälften uppslagen för att snabbt kunna visa upp hur redo jag är när jag kommer fram till henne som ska avgöra om jag får gå vidare eller inte. Men hon som står där idag är inte intresserad av mina papper När jag förklarat mitt ärende trycker hon resolut en kölapp i min hand och visar in mig till den riktiga kön. 

Hade den där människan stått där när jag var här förra gången så hade jag fått sitta i kö en halv dag innan jag fått reda på att jag inte hade rätt papper för att får mitt ärende uträttat. Den insikten gör mig alldeles yr och lite illamående. Och fylld av tacksamhet mot den stackare som jag inte var särskilt trevlig mot förra gången. 

Men idag är jag redo, jag har min gula mapp och har bestämt mig för att vara harmonisk och lugn hela vägen. Jag är så harmonisk att jag plötsligt hör mindfullness-musik med fågelkvitter. Ett ögonblick känner jag mig riktigt orolig för mitt förstånd, jag har ju förstått att de här bankbesöken inte är riktigt bra för mig. Men så inser jag att kvittret kommer från en av mina medväntares mobiltelefon. 

Alla mina goda föresatser om lugn och harmoni går brutalt i stöpet när det väl blir min tur att träda fram till en banktjänsteman. Hon godkänner inte bouppteckningen. Den är inte vidimerad av Skatteverket. Jag har fått med mig en av de kopior vi tog av bouppteckningen innan vi skickade in den, inte den som kom tillbaka.  Det fattar jag inte ännu. Nu tycker jag att allt är bankkvinnans fel och jag börjar tänka på automatvapen igen. I brist på sådant får jag nöja mig med att fräsa åt bankkvinnan och ge mig av hem. 

På väg hem skäller jag över banken i telefon med först P och sedan min mamma, samtidigt som ett mycket tillfälligt och lokalt regn hälls ner över just mig. 

Genomblöt och hemma lyckas jag lugna ner mig så mycket att jag inser att jag faktiskt har de bouppteckningspapper som efterfrågades och inte alls måste kontakta Skatteverket. När jag väl fått ut dem ur datorn är det en halvtimme kvar tills banken stänger. 

Tillbaka på banken rinner det om mig av regn och svett. Jag är blossande röd i ansiktet och håret står i alla väderstreck och jag anar att det finns något vilt både i min blick och mitt utseende. Som jag ser ut förstår banktjänstemannen att det är bäst att han gör som jag säger, trots att jag inte har något automatvapen. 



Kommentarer

skogsnuvan sa…
Trodde jag skickat ett inlägg till dig förut men kanske har jag inte det så vi tar det igen. Banker är ett elände och dom verkar bara villa ha av oss så mycket pengar som dom någonsin kan. Ingen service på något vis. Här har dom dragit in alla tre banker som dom haft och det är 10 mil till närmaste bank om man mot förmodan skulle vilja träffa någon och då måste man beställa tid Allt blir sämre för varje dag tycker jag. Det är blåser och är kallt. Min bil är trasig och verkstäderna har semester så det är inte på topp. Det är såpbandy nere på byn och jag är glad att jag slipper vara med och sitter inne framför braskaminen och kurar i kylan

Populära inlägg