Sommardippen

"Sommardeppen" är rubriken på en artikel som dyker upp i mitt "flöde" på sociala medier. Så vi är flera i alla fall, tänker jag nästan glatt och klickar mig in. Men det är "bara" någon som deppar över att slutet av sommaren närmar sig och att det är kallt och regnigt där hon befinner sig. Min sommardepp, eller -dipp, är det motsatta. Det är själva sommaren jag har svårt att hantera, inte att den kommer att ta slut. För mig är en regnig dag ett andningshål. 

Du begär för mycket av sommaren/sommaren begär ingenting av dig. skriver Göran Greider.
Jag tycker att sommaren begär alldeles för mycket. Jag borde hela tiden göra något annat än det jag gör eller vill göra. Jag borde vara någon annanstans. Vara gladare än jag verkligen är. Njuta mera och av rätt saker. På sommaren är det viktigt att ta vaaaara på tiiiiiden, på de fattiga dagar då solen skiner. 

Juli är en svår månad. Jag har samma problem med december. Då ska man ju mysa, och tindra och baka och vara glad igen. Inte för att jag är en speciellt ledsen person, det är att det begärs av mig att jag ska vara så jävla glad som är problemet.  Vem det egentligen är som begär är lite oklart. Ingen jag känner skulle få för sig att begära att jag skulle göra storbak till jul. Och sommaren, det finns mycket att tycka om med den: utflykter, mjukglass, picknick-korgar, grönskan, blomdoften, vemodsljumma kvällar och det faktum att det inte behövs en kvart extra för att klä på sig innan man går ut. 

Men ändå, den första morgonen när jag går till jobbat i mitten av augusti och känner det där krispet i luften, det där krispet som betyder att nu är vi på väg mot höst, sprider sig ett stort lugn inombords. Hösten begär ingenting av mig. 




Kommentarer

Populära inlägg